Göteborgsposten – 16 augusti 1871, sida 2

Vittnet utpekade Lullier såsom den hvilken liknade befälhafvaren öfver exekutionsplutonen. Vittnet hörde äfven exekutionsskotten. Fångarne hade frigifvits och beväpnats på befallning af tvenne brigadierer. En student Sibovski, som äfvenledes satt i Roquette, afgaf samma vittnesmål. Abbe de Marsy, hvars vittnesmål redan fanns i den allmänna anklagelseakten, framkallades härpå. Han berättade gisslornas sista ögonblick. Bonjean tryckte vid afskedet hans hand med orden: Sag min hustru, att jag dör med hennes bild i mitt hjerta-. Assi och Ferrå resa sig upp för att kunna bättre se. abbn. Presidenten kallar dem till ordningen. Abbå Perny, missionär i Kina, som äfven satt som gisslan i Roquette, berättade hvad han sett. Han hörde chefen för bandet ropa: Vi miste göra ett slut på dessa Versaillerbanditer!? — JalÅ svarade en stämma, vi skola vyssa dem isömn. Vittnet hörde äfven offrens ångestskri och sig dem derefter gå med mod mot döden. Vittnet sade, att han lefvat i 25 år bland vildar, men aldrig sett nagot förfarligare. Latour såg sångarne tåga bort, men visste ej hvem som öppnat porten. En annan tjensteman vid fängelset hade sett exekutionsplutonen. En medlem af Kommunen var med dem, men icke Ferre. D. 26 blef en liniesoldat skjuten. En löjtnant vid nationalgardet misshandlade honom dessförinnan. Vittnet sade till honom, att man var skyldig dem aktning som stå inför döden. En man i plutonen, en gammal federalist, menade: Jag jagade den första kulan genom hans hufvud. Här följer slutet af regeringens expos öfver pariserinsurgenternas dåd: Natten mellan den 23 och 24 Majinkräktas Dominikanerklostret i Arcueil at tedererade, som äro upptända af raseri, de andliga dritvas ut och mördas på Öppen gata. Slutligen blir den 24 och 25 Maj fängelset la Roquette skådeplatsen för en massaker, i hvilken de mest framstående män och personer som i en mera anspråkslös lefnadsställning redligt uppfyllt sina pligter jjuta en gemensam martyrdod. Här må vi låta ett ögonvittne till dessa blodiga scener tala: Abbe de Marsy, vikarie i forsamlingen Saint-Vincent-de-Paul hade blifvit inspärrad i Mazas och derifrån förd till la Roquette, hvarest monseigneur Darboy, hr Bonjean, Abbet Deguerry och flera andra förut befunno sig. Sedan han blifvit insatt i en cell, liggande intill den hr Boujean innehade, samtalade han med honom, då en betallande och brutal röst yttrade följande ord: Hr Borjean, kom ut; stig ner, sådan ni befinner er. — Han förstod, fortfar vittnet, och hans blick, som ej förlorade sitt fridfulla lugn, lät äfven mig förstå betydelsen af denna befallning. Jag hörde äfven namnen, på flera andra offer uppgifvas, hvaribland monseigneur Darboy, hvilken enuast kallades hr Darboy. Hr Bonjeans hand sträcktes mot mig, och under det vi utbytte vårt sista farväl, gaf han mig i fast ton några afskedshelsningar till sin familj; derefter: följde han de otåliga bodlarne och jag hörde allesammans aflägsna sig. Jag stod vid fönstret och efter en stund såg jag gruppen af martyrer komma ner på den inre ruudgången och marschera mot mig. De nöllo sig midt på gången och fångvaktarne gingo utan ordning på båda sidor om dem. Erkebiskopen gick först. . Grinden som befinner sig vid ändan af rundgången nästanj alldeles under mitt fönster stod öppen. Erkebiskopen stannade läggande banden på denna grind och yttrade några oru som jag tillfölje af tumultet ej kunde höra. En vild röst skrek då högt: Nu är det ej tid att hålla några tal; tyrannerna visa, ej så stor skonsamhet.. Urkebiskopen passerade törst genom grinden; de andra följue honom, fasta och lugna, Pere Ducoudray oppnade sin kaftan, tecknade med handen åt mig och pekade mot sitt hjerta. Jag såg dem alla vika af ut på yttre rundgången och hörde ett par minuter derefter en plutonsalva .. Dessa tilldragelser inträffade d. 24 Maj på aftonen. Följande morgon dödas femton andra offer. Bland dem befann sig Pere Bengy at jesuiterorden. En vaktare som för sista gången uppkallar de dömda kan ej läsa hans namn. Jesuitertadern närmar sig, kastar en blick på förteckningen och säger helt enkelt: Det är jag, hvarefter han följer bodlarne till aträttningsplatsen... Det var ej nog med sådana massakrer. Då kommunen fann sig tvungeu att ötverlemna Paris åt armån, beslöt den att ej öfverlemna annat än ruiner åt sina besegrare. Mordbrand anlades ötverallt i samma mån insurrektionen nödgades gifva vika. Utan tvifvel handlade man i detta afseende efter en gemensam plan, och man hade på törhand vidtagit sina åtgärder för dess utförande. Truppernas oförmodade ankomst räddade Paris från en allmän förstöring genom eld. Följande aktstycken gitva ojätaktiga vittnesbörd i detta afseende. Det törsta är undertecknadt at Ferre. Meuborgare Lucay! Låt antända finanspalatset och förena er derefter med oss. Th. Ferre. 4 Parial, an 794. Öfverstlöjtnant Parent, befälhatvare i Hötel-deVille, gifver en hknande befalluing: -Antand börsqvarteret. Frukta ingenting. Ötverstlojtnant Parent. Ett tredje aktstycke har följande lydelse: