Göteborgsposten – 15 augusti 1871, sida 2

nan ni kom, och ni bereder lycka åt oss alla, såsom Martha säger. Mauds energi visade sig här på det fördelaktigaste sätt. Hon läste högt hela timmar och besvarade alla mrs Hicks bref; hon besökte sådana fattiga som den gamla damen önskade att hon skulle besöka och utdelade sina gåfvor; hon betalade alla mrs Hicks räkningar och skötte hennes angelägenheter i välgörenhetskomitgerna ; hon företog låoga promenader och kom hem lastad med hyacinter och gullvifvor. Hemligheten till det angenäma och muntra lynne hon alltid visade var som jag tror hoppets spriogbrunn inom henne. Förgäfvos lade hon en sten öfver mynningen till denna springbrunn; den porlade upp helt oväntadt gång på gång. Hon hade ej hört Lowndes namn uttalas sedan den dag då de skildes åt; hon visste ingenting om honom, hvarken ondt eller godt; sannolikt hade han återvändt till sina gamla sällskaper och nöjen samt glömt henne och hennes lärdomar, Det var ju helt naturligt; så gick det ju nästan alltid i dylika fall. Så sade hon fiera gånger till sig sjelf, men hon trodde det ej. Hon förklarade att det skulle vara sentimental dårskap att lita på något som han sagt; men hon litade ändock derpå. Kärlek är tillochmed i våra dagar något starkare än klokhet och verldslig visdom. Men då hon tänkte på mrs Cartaret, kände hon sig öfvertygad om att äfven i händelse Lowndes blefve beständig, skulle hans mor aldrig gifva efter. (Farte Y