Göteborgsposten – 15 augusti 1871, sida 2

kyrkans portar stängdes, och man anslog på dem följande kungörelse: I anseende dertill att presterna äro banditer och att kyrkorna äro nåsten, der de i moralisk bemärkelse mördat massorna, i det de böjt dem under skurkarne Bonapartes, Favress och Trochues ok, befalles att kyrkan Saint-Pierre-Montmartre tillslutes och att dess prester arresterasLe Moussu. Den 16 April plundras kyrkorna Saint Jacqnesdu-Ilaut-Pas, klostret des Oiseaux, kyrkan Saint Vincent-de-Paul, och kort derefter hålla klubbarne sina sammankomster i dessa helgade rum. Man upptäcker i klostret Picpus orthopediska instrumenter som man sedan visar såsom tortyrredskap. Man finner der likaledes skeletter, som man i en vilsetörd folkhops ögon låter gälla såsom skeletter efter offer för en blind fanatism. Kyrkan Notre-Dame-des-Victoires blir i sin ordning profanerad, och man tillställer stor skandal med ett ungt qvinnohufvud, i fullkomligt bibehållet tillstånd och hvilket af alla trogna igenkännes såsom ett vaxhufvud föreställande den heliga Valrie. Vi komma nu till Maj månad. versalllerarmen sluter för hvarje dag allt tätare tillsammans belägringskedjan och hvarje dag medför ett nytt nederlag för insurgenterna. Kommunens stunder äro för framtiden räknade. Man inser det redan at de stormar som uppstå inom densamma och af de ytterlighetsåtgärder som den skyndar sig att vidtaga. Hr Tniers hotell blir d. 15 Maj alldeles förstördt efter att långt förut ha blifvit plundradt. Vendome-kolonnen faller d. 16. D. 17 inträffar en fruktansvärd explosion i patronfabriken vid avenue Rapp. Det fordras att uppelda det bittra hatet i de federerades hjertan, som af de dagliga motgångarne blifvit motfållda. Kommunen drager ej i betänkande att tillskrilva Versaillerregeringen ett brott, som efter hvad allt ger vid handen varit dess egna agenters verk; den arresterar föregifna brottsliga, hvilka några dagar sonare räddas endast genom de reguliera truppernas plötsliga intåg. Den 21 Maj forceras porten Saint-Cloud och armån intager höjderna vid Trocaderon. Detta plötsliga anfall blir signalen till de sista skräckscener som skulle kröna kommunens hiskliga regering. D. 23 Maj kl. 10 på aftonen begifver sig Rigault till Sainte-Pelagie, hvarest flera personer hallas fängslade såsom gisslan, bland andra hr Chaudey, advokat vid appellationsdomstolen i Paris. Två personer åtfölja U liksom han beväpnade till tanderna. Ilan kallar Chandey till kansliet och tillkännager i brutal ton hans dödsdom, hvilken skall utföras genast. Fången gör lindriga förebråelser. Rigault tillvitar honom häftigt att han d. 22 Januari låtit skjuta på folket. Nationalgardister från en närbelägen postering anlända för att bilda exekutionsplutonen, under det Rigault i närvaro af sitt osker dikterar för sin sekreterare en anklagelseakt, som ett ögonvittne kunnat återgifva nästan ord för ord. — Vet ni väl hvad ni ämnar göra-? sade derefter Chaudey, och då han endast blef med hån besvarad, tillade han: Nåväl, Raoul Rigault, ni skall få se huru en republikan dör! Anländ till exekutionsplutonen drager Kommunens prokurator sin värja och befaller sollaterna att gifva eld. Chaudey faller, ropande Vive a Republique! Man afrättar derefter tre andra re)ublikaner, allt på befallning af Rigault, som slutigen aflagsnar sig, yttrande: Detta borde ha skett ör längesedan. I anseende till bristande utrymme måste i till i morgon uppskjuta fortsättningen af lenna skildring.