Göteborgsposten – 15 augusti 1871, sida 2

med adjunkten, ooh han kände henne för väl för att under sådana omständigheter hysa vidare oro i det afseendet. Men hvad giltermålet med Cartaret beträffar hade hon vägrat att lyssna till honom då han föreslog det, och detta ansåg han lika tydligt som om det blifvit yttradt innebära att hon ej skulle samtycka att bli Lowudes hustru. Det var alltför harmligt, just likt Mauds fördömda envishet! Och hvad Miles beträffar hade baroneten sjelf försatt sig i en brydsam ställning, Huru skulle sir Andrew, efter det språk han begagnat mot den man som bodde vid hans parkportar ooh som han så djupt förolämpat, kunna räcka honom en nedlåtande hand? Det behöfver väl ej sägas att han ej utförde sin hotelso att begifva sig till biskopen. XVI. Mrs Hicks tillfrisknande gick mycket långsamt. Flera veckor passerade förbi, och hennes tillstånd var fortfarande sådant att det behöfåe omsorgsfull omvårdnad. Sedan Maud åtagit sig uppdraget härmed kunde hon ej öfvergifva det, och hon blef för hvarje dag allt mera intagen af den godhjertade, oegennyttiga gamla damen. Det var å andra sidan helt naturligt att mrs Hicks skulle särdeles fästa sig vid sitt unga sällskap. — Jag vet ej hvad jag skulle taga mig till om jag förlorade er, sade den gamla damen. Ni har alldeles förtrollat mig. Vi ha aldrig haft någon ungdom i hnset in