Göteborgsposten – 15 augusti 1871, sida 2

Från Utlandet. Vi fortsätta här den i går afbrutna exposcen öfver de kommunistiska fängarnes bedrifter, sådan den upplästes vid första krigsrätten i Versailles: Redan tidigt d. 18 Mars bemäktigade sig trupperna med anmärknivgsvärd kraft och itver alla de ställningar, der det anarkiska partict förskansat sina kanoner. Men då denna första framgång vunuits, måste man passera igenom Paris med 250 anspann, hvartdera dragande en kanon. Derar följde någon förvirring och långsamhet, hvilka gåfvo bataljonerna från Montmartre och Belleville tid att skynda till vapen. En ofantlig folkmassa, i hvilken funnos qvinnor och barn till stort antal, omgaf soldaterna, spred forvirring i deras leder, afväpnade några, lockade andra att skamligt uppgifva sin pligt och återvände i besittning af kanonerna, hvilka hon åter ställde under nationalgardets skydd. Icke desto mindre gick större delen af trupperna i gol ordning öfver till venstra Seinestranden, der regeringen ännu hade sitt säte i utrikesministeriet. Under denna villervalla gjordes general Lecomte, som skilts från sitt folk, ull. fånge. Kort derefter blef ätven general slement Thomas, som kommit civilt klädd tör att söka en af sina adjutanter, gripen. Bada tördes till ett hus vid rue des Rosiers, der centralkomitön hade sitt säte, och blefvo skjutna i en till detta hus hörande trädgård. Sex timmar forrunno mellan ögonblicket for deras häktande och deras afrättning. Hvilken roll har centralkomitän spelat i denna törtärliga tilldragelse? Den har försökt att ursäkta sig genom en note, iuförd i Kommunens Osiiclela IIUIng. d. 20 Mars. Sjelfva ordalagen i denna note anklagar dock densamma lika högt som en bekännelse skulle göra: i AÅlla de reaktionära tidningarne offentliggöra mer cher mindre dramatiska berättelser angående hvad de kalla mordet på generalerna Lecomte och Clment Thomas. Dessa händelser är visserligen :