gon uppmuntran. Låt den försvinna så hastigt som möjligt ... Och nu farväl! — Stanna ett ögonblick till. Hvart tar ni vägen : Hvilka äro era planer? — Jag ämnar söka plats som sjuksköterska. — Gode Gud! hvilken ide! Men era anförvandter.. Sir Andrew skall ej vilja höra talas om något sådant. Jag försäkrar er att han och lady Herrieson eynas vara obeskrilligt ledsna öfver — — Ni har således sett dom? Ni har varit på Mortlands? — Jag kom dcrifrån i går qväll. Sir Andrew kommer i dag efter hit. Han skall kanhända ur rent verldslig synpunkt förorda min sak; men jag sade honom att jag visste att detta oj skulle uttöfva något inflytando på er. ; — Ah, kommer han verkligen hit? Oaktadt jag låtit honom veta att det tjenar till rakt ingenting. Jag är glad ölrer att ni gör mig den rättvisan ett tro det jag ej skall gifva vika för några af de argumenter sir Andrew kan finna lämpligt att använda. Iugenting som han skulle kunna säga rörande hvilket ämne som helst skulle ha något inflytande på mig. Tills vidare ämnar jag stanna qvar här. Jag kan vara den gamla damen här till nytta, och derföre kan jag lika gerna stanna. — Hon är adjunktens tant, eller hur? frågade Lowndes i skorp ton. — Ja. Han bad mig stanna qvar här, emedan han var tvungen att resa bort,