Göteborgsposten – 14 augusti 1871, sida 2

Påfvens jordiska lefnad nalkas sitt slut! En korresp. från Rom, hvilken anser sig väl underrättad, säger, att gubben icke mera kan gå uppför en trappa och att han är så utmattad, att han flera gånger måst tillsäga sin omgifning, hvilken alltför ofta vill ha Lonom till att emottaga än den, än den deputationen, att den skulle ha medlidande med honom och ej längre utsätta hans sjunkna krafter för qvalfulla ansträngningar. Gubben kan ej ens i den beqvämaste vagn företaga en kort utfärd, utan att u satta sig för de svåraste lidanden. lans venstra fot är mycket svullen, och det skall enart afgöras, om tontanellerna å densamma skola kunna åter utöfva verksamhet, eller om vattensotens första stadier visa sig. Hans nätter äro högst oroliga och krafterna aftaga tå betydligt, att den sjuke ofta försjunker under hela timmar i själlöshet. Natt och dag finnes läkare i det intill påfvens sängkammare stötande rummet. Flera konsultationer ha redap egt rum, och om en reaktion ej inträder inom kort, så måste man göra sig beredd på ett snart slut. Kardinalerna börja också öfverlägga än hos den ene, än hos den andre kardinalen om nästa konklav. Förberedelserna till denna ba redan börjat. Att den skall hållas i Vaticanen, till förekommande af äfven det minsta interregnum, är bostämdt. Kuriöst är att man just i detta ögonblick är i Rom sysselsatt med tanken på att skaffa påfven en guldiron, liksom om man ej ens i dödsstunden vill låta Christi vikarie tänka på återlösarens djupa ord, att hans rike ej var af denna verlden. Prestbladet Osservatore Romano innehåller neml. ett af lokmän, prester och ordensandliga undertecknadt upprop till alla verldens katoliker att lemna hvardera eitt bidrag till anskaffande af en guldtron åt Pius den store! Naturligtvis döljer sig der bakom planen till en sålunda öfver hela jorden anställd allmän omröstning, hvilken erkänner påfven som oinskränkt herrskare i andliga och verldsliga ting. I detta upprop heter det neml. bl. a.: Låtom oss egna en gyllene stol åt vår ofelbare mästare. Det må vara vår protest mot de stolta i detta århundrade, hvilka upprest sig mot den helige ande. Låtom oss bringa detta öfverherrskapets symbol åt de maktegandes herre, vår gemensamme fader, och sålunda visa, att vi känna oss alla vara ett med honom. Låtom oss enas om upprättandet af ett högtidligt tecken af vår tack för definitionen om den obefläckade aflelsen och ofelbarheten, för sylla