Göteborgsposten – 14 augusti 1871, sida 2

— vill ni icke tala? Är ni ännu ond på mig med anledning af mitt uppförande? Intet svar följde. — Om er afsigt är att göra något godt i verlden kan ni bäst bevisa det mot mig. Jag tror icke, att ni skulle hafva gjort er så mycken möda att återföra mig till det rättas väg, om ni hatat mig. — Jag har förlåtit er den personliga förolämpning, ni tillfogat mig, sade hon slutligen lugnt. Jag tänker på er, mr Cartaret, med sorg, icke med vrede. Ni betraktar lifvet som en komedi; för er är ingenting. allvarligt, ingenting djupt. Stundens flyktiga njutning är allt hvad ni frågar efter. Det roade er att samtala med mig, och sedan jag varit i er mors hus trenne veckor, kunde ni icke motstå frestelsen att hundla så som ni gjorde. Så mycket förmådde mitt inflytande öfver er. — Jag ber er, tala icke mer härom! För att bevisa, hvilket inflytande, ni utöfvar på mig, vill jog nämna för er, att jag redan börjat arbeta på allvar, Ingen annan än ni kunde ha förmått mig härtill. Hvad min framtid beträffar, skall ni, om ni blott vill, helt och hållet bestämma deröfver. — Det kan jag icko. Ni ser, huru litet jag är i stånd att styra och ställa för mig sjelf. Men jag vet, att lifvet icke blef oss gifvet, på det att vi skulle förslösa det så som ni gör. Ni har stora gåfvor och, efter hvad ni sjelf säger, ihärdighet. Jag kan blott bedja er att använda ert lif på ett bättre sätt än ni gör. — Vill ni hielpa mig dermed, Mary?