Göteborgsposten – 12 augusti 1871, sida 1

delningen mättats skulle den sått truppa af, de tömda saten fyllts och en ny afdelning tått marschera in. Detta skulle utan tvifvel ha förorsakat bestyrelsen och hr Graf något mera besvär och bland annat med nödvändighet betingat ett större antal officiela värdar, men det hela hade nog, med något förutseende, lätit ordna sig. Allrabäst torde dock ha varit om man helt och hållet afstått från den vanskliga äran att bjuda på souper med champagne, en souper, der de -sina rätterna för en och annan inskränte sig till en anjovis och en klick äpplekompott i ljuf, men föga harmonisk förening burna i triumftåg på en assiett, skinande af steksås, och Champagnen till ett halft glas dutvet baierskt öl. Om man istället öfverallt i parken anordnat långa bord med enkel kallmat, rödt vin, öl och — cigarrer, på hvilka sistpämnde bristen var likal stor som klagomålen deröfver rörande, så hade bestämdt belåtenheten blifvit mera allmän, utan att derföre kostnaderna behöft bli större, snarare tvärtom. Då vi här ansett oss böra påpeka gjorda anmärkniogar, orsakerna dertill och möjliga sättet att ha uppnått ett mängden mera tillfredsställande resultat, anhålla vi att på samma gång få erkänna hrr värdars outtröttliga bemödanden för att sammanhålla det hela, på samma gång som severingen vid bålarne i parken var ej blott tillräcklig utan så ymnig, att då festen ett godt stycka efter midnatt afslutades ännu ingen tomhet kunde i dem förmärkas. Valet af talarestol, verandan utåt Wadmans byst, var betingad deraf att mötets vördade ordtörande fortfarande var urståndsatt att fritt stödja sig på den vrickade foten, men man har, måhända ej alldeles obefogadt, uttryckt den åsigten, att äfven under dessa beklagliga förhållanden, talen mera lämpligt kunnat hållas från öfre verandan utåt stora ingången, dervid ett större antal af de närvarande varit i tillfälle att om ej precs höra talarne, åtminstone ss dem, hvilket också, hvad beträffar några af talen, under alla omständigheter skulle ha blifvit tallet, ithy att dessa förblefvo en intressant hemlighet för alla, utom de allranärmast stående. Hvad vi här ofvan tagit oss friheten anteckna om rusningen vid ett af de högtidliga tillfällena under mötet, gäller i ännu högre grad om tillmötesgåendet under den dagliga restaurationsutspisningen. Att första dagen serveringen vid stadens trenne förnämsta restaurationer, Börsen, Frimurarelogen och Göta Källare, genom den kolossala tillströmningen lemnade åtskilligt att önska, så att många fingo aflägsna sig med oförrättadt ärende, får ej bestridas, men redan påföljande dagen var man Åvparm i kläderna och endast fanatiska s. k. biljettätare. infädingar, hvilka nog skulle önska att hvar och en under hela middagen ha en uppassare till sin särskilda disposition, eller eädane utländska mötesbesökande, hvilka föresatt sig att häckla allt, hvad de esturska göteborgarne anordnat, torde sedermera haft fullt berättigade skäl till klander. Främst bland alla lyckades dock table dhven å Börsen, med sin rikliga tillgång på Guds gålvor, sina nätta och uppmärksamma uppasserskor, ständigt öfvervakade af värdinnans allseende öga, att vinna ett rättvist första pris. Man kan göra sig en svag föreställning om hvad som under mötet förtärdes af torrt och vått, då man erfar, att en enda af stadens källaremästare i och för detsamma rekryterat sin samling lefvande fjäderfän med ej mindre än 900, större och mindre individer, af hvilka nu ett knappt 50-tal skrockar fram sina sorgesånger öfver bortgångne anförvandter, att vid festmiddagen första mötesdagen af 568 deltagare konsumerades 520 buteljer Champagne andra viner oberäknade (uppgiften är autentisk !), att vid festen på Korndahl lärer åtgått 300 but. Champagne, 500 d:o punsch, 500 d:o öl porter, 300 kycklingar o. s. v. Lägger man bärtill hvad eom ätgätt vid festerna å Jonsered och Öfverås, å de allmänna restauratioverna, i Trädgården och vid enskilda gästabud, löper tanken snart upp till en slutsumma, som bör kunna trösta alla dem, hvilka denna gång godhetstullt misströstat om Göteborgs samhälles vilja och förmåga att representera. Men vallt det der, är nu förbi, förbi. Gästerna ha spridt sig åt skilda håll, värdarne och värdinnorna sökt en väl behöflig hvila på ET FA a —