Göteborgsposten – 11 augusti 1871, sida 2

Lätteratur. Predikningar för vår tid af d:r Carl Schwarz. Första Samlingen. Öfversättning från tredje originalupplagan. Stockholm, Sigfrid Flodin. Det kan hvarken förnekas eller fördöljas, att betydelsesul a tider stunde, hvilka skola komma att utmärka sig för stora religiösa brytningar. Redan länge har det förberedande arbetet härför pågått, och allt säkrare har den kritiska knilven förts i den religiösa samfundskroppen, der den vill bortskära de sjukliga utväxterna, för att bevara de ädla delar, som äro vilkoren för lifvet. Det har varit negationens tid, hvilken är hvarje religiös reformations födslovånda. Men hvem kan väl drista sig att nu bestrida, att det icke längre är tillräckligt med att kriticera och negera? Den kristna menskligheten är redan kommen till den ståndpunkt, att hon fordrar ett positivt innehåll i den andliga spis, som henne bjudes. Detta betecknar, att reformationens dagar äro inne; och för den, som lefver i den aldrig svikande förhoppningen, att allt betecknar ett framåtskridande i mensklighetens utveckling i dess helhet, om än enskilda institutioner, ja, hela folk skola hotas med förödelse under brytningen, är det en källa till outsäglig glädje. Ty ifrån och med dessa dagar skall reningsarbetet inom lära och tro icke längre vara inskränkt till de skriftlärdes studerkamrar, utan på allvar omfatta hela folken, församlingen. Det andliga lifvet skall dermed erhålla ett rikare innehåll, och dess uttryck i verlden, folkens moral, skall bli upphöjdare, renare och ädlare. Men detta reningsarbete betecknas af kamp och mepingsbrytningar. Då dessa ej längre äro blott de skriftlärdes sak, skall kampen icke heller vara inskränkt till folianter, volymer och broscbyrer; nej, dess gny skall äfven ljuda från predikstolarne i templen, från den dagliga pressens stormkläpp och derifrån trän