Göteborgsposten – 9 augusti 1871, sida 2

motsvara sitt ändamål, ty klädet är både ok: och fast. Äfven under denna uniform kunna många nationala typer upptäckas, från de plattnästa finska stammarne till jadens skarpa drag och den cirkassiske bergsbons sköna ansigtsform. Fångdrägten tycks dessutom ej vara obligatorisk ens för de största brottslingar, och många bland dem bära helt och hållet eller till en del sina egna kläder: cirkassiern den nationella manteln med dess rader af patronlådor insydda på bröststycket; tartaren den spetsiga hatten öfver den hufva som döljer hans rakade hufvud och den långa kaftanen; den ryske bonden sin flottiga sårskinnspels. De flesta sångarne ha goda, väl gjorda stöflor, som skydda deras fotleder mot kedjans skafning. Kedjorna, som äro fästade omkring båda fotlederna, äro ej mycket tunga, och fångarne gå temligen fritt med dem; men jernets rasslande är obehagligt att höra. Kedjor bäras endast af dem som äro dömda till hårdt arbete. Gruppor af qvinnor och barn äro blandade med de manliga fångarne; qvinnornas antal förhåller sig till männens som en till sex och barnens antal förhåller sig till männens som en till tolf. Två tredjedelar af qvinnorna äro förbryterskor, de återstående samt alla barnen äro med som passagerare. Ryska regeringen erbjuder nemligen för att befrämja emigrationen fri resa för de till Siberien förvistes familjer; en fördel hvaraf hustrurna till de dömda männen i allmänhet begagna sig, ehuru den föga värderas af männen till de dömda hustrurna. År 1860 åtföljdes 6000 manliga fångar af 326 fria qvinnor och 566 barn, under det 700 qvinliga fångar endast åtföljdes at fyra fria män. Det nya transportsystemet har sin upp: rinnelae i företagsamheten och enorgien hos en rysk köpman, hr Kolchin, hvilken liksom de flesta ryska köpmän är son af en bonde. Han är egare af alla fångbåtarne på Wolga och Kama äfvensom af dem på de siberiska floderna och de ångare af hvilka fångbåtarne bogseras. Dessa ångare medföra gods och passagerare, och ehuru deras frakter äro mycket lägre än andra ångbåtar, äro de med de båtar de föra i släptåg nästan lika snadbgående och beqvämligheterna för passagerarne äro lika goda som på de andra ryska ångbåtarne. Mr Kolchin har en mekanisk verkstad i Nischvii-Nowgorod, hvarest maskinerna till alla hans fartyg förfärdigas och der äfven ångbåtar för de europeiska linierna byggas. De äro bland de bästa ångbåtar på de ryska floderna, ehuru de flesta ångarne på Wolga och Kama som tillhöra andra rederier äro byggda i England eller Belgien. Endast en del af fångarne föras så långt som till Tomsk. På åtskilliga stationer uefter floderna, särskildt i Tobolsk, landsättas afdelningar af dem för att fördelas i de mer vestliga trakterna af Siberien, der de flesta af dem som blott äro dömda att bosätta sig i Siberien och ej till hårdt arbete, qvarstanna. Från dessa stationer till de slutliga destinationsorterna fortsättes resan till fots. De som äro på väg till östra Siberiens etablissementer för hårdt arbete måste från Tomsk fortsätta resan till fots och sjettrade. Hvad dem beträffar, så bibehålles ännu det gamla transportsystemet. Detta system, ehuru mycket härdt och grymt för den politiska fången, är för den ryske bonden af mindre svår beskaffenhet. Dess brister äro visserligen mycket stora. De stationer der fångarne skola hvila öfver natten äro eländiga och ofta odrägligt osnygga. De officerare som föra befälet öfver fångtransporterna äro ej alltid särdeles samvetsgranna och begagna ofta sin godtyckliga makt för att pressa till sig penningar genom att bevilja eller vägra friheter som ej borde medgisvas — såsom tillstånd att köpa spritdrycker, afvaga fjettrarne m. m. Men det oaktadt råder en känsla af kamratskap mellan officerarne och förbrytarne, en känsla som de aristokratiska officerarne i vestra Europa svårligen skola kunna fatta. Ordet bröder (bratici) användes ofta på rent allvar af officerarne då de tilltala förbrytarne. En egendomlig rysk institution, som ej heller lätt skall kunna fattas af vestra Europas folk, arteln, bidrager mycket att mildra de lidanden som nödvändigt äro förknippade med en marsch af flera hundra mil, tillryggalaggd med sjettrade fötter. Närhelst ett antal ryssar af bondeklassen skola arbeta tillsammans, bilda de skyndsamt en organiserad kår med vald chef och lika rättigheter och skyldigheter för alla medlemmarne. En eådan kår kallas en artel, och fall af trolöshet dess medlemmar emellan äro så fullkomligt okända, att de anses omöjliga. Denna organisation är antagen af förbrytarne, och sällsamt nog utmärkes en artel som bildats bland dessa lagöfverträdare af samma trofasthet som tillbör hvarje annan sådan, Då medlemmarne i en sådan artel sätta sitt Åhedersord i pant för hvarandra, är detta löfte att tryggt lita på, älven af officerarne som bevaka dem. De äldre starosti bland fångarne ställas i spetsen för dessa föreningar, göra de nödvändiga uppköpen och afsluta sådana öfverenskommelser med officerarne som vi ofvan antydt. Tlult från ssnchstarne är omågåilig: men