Då kan ni förklara för sir Andrew, huru litet det tjener till, att han kommer hit och ställer till scener. Jag är besluten att icke återvända till Mortlands. — Då är det bäst, att ni stannar här, om sir Andrew och lady Herrieson tillåta det. — Nej, jag ämnar resa till London. — Till London? Hvad för slag? Hvad ämnar ni göra der? — Jag skall blifva sjuksköterska på något lazarett. Det passar jag till. Jag är stark och har icke ömtåliga nerver, fastän jag har en ömtålig stolthet. Jag vill ej mer taga tjenst i någon familj och underkasta mig att bli — nå lika godt. Men jag tror att jag kan uthärda mycket i någon annan lefnadsställning och i alla händelser ämnar jag försöka. — Ack miss Pomeroy, utbrast John, tänk bättre på saken. I alla händelser och hvad ni än må företaga sedan, så stanna qvar här en tid. Er närvaro här under nuvarande omständigheter är mycket önskvärd, det försäkrar jag er. Jag kan ej lemna min stackars tant uteslutande i Marthas vård. Jag måste återvända till min församling, och det är ovisst om jag så snart kan komma tillbaka. vill ni vägra mig den tjensten att taga plats i sjukrummet medan jag är borta? —Jag är alldeles obekant med mrs Hicks. Jag skulle ej kunnå bereda henne någon tröst. — Jo det skulle ni verkligen kunna. Hon har sjelf uttryckt denna önskan. Martha är en förträfflig menniska, men ett ungdomligaro ansigte är alltid behogligt i ett