Göteborgsposten – 9 augusti 1871, sida 2

sjukrum. om ni är benägen för sjukvård, miss Pomeroy, så försök att börja er verksamhet här. Maud tvekade. — Om jag verkligen kan vara till någon nytta, så har jag ingenting emot att stanna här några dagar — till er återkomst; men i sådant fall måste ni afhålla sir Andrew från att komma hit... När tror ni att ni skall vara tillbaka? Han steg upp och började röra om i elden — en åtgärd som var fullkomligt obehöflig, men hvarigenom han kom att stå med ryggen vänd mot Maud under det han med stor ansträngning framstammade: — Det — det — skall bero på er, miss Pomeroy. — På mig? Jag förstår er ej. Om er tants sjukdom fortfar, skall ni återvända så snart ni kan, förmodar jag? — Jag skulle — jag torde — kanske — kunna vara tillbaka om Måndag — om ni blott ville säga att min närvaro här ej är — ovälkommen för er. Förstod hon honom rätt? Hon rodnade af harmsen förvåning. Hade han fört henne hit af denna anledning? Hon hade harmats på honom för att han följt efter henne; hon hade varit bittert stämd mot honom derföre att han förstört hennes korta dröm; men hon hade under allt detta ansett honom som en trogen ordets tjenare — en man som strängt handlade i öfverensstämmelse med hvad han ansåg vara sin skyldighet. Var han när allt kom omkring ej bättre än andra män Hade han sökt upp henne och tvungit henne att lemna Beckwort endast för detta ändamål? Nej; hon slog bort en sådan tanke. (Forts.)