Göteborgsposten – 28 juli 1871, sida 1

hade på sig samt köpt andra simpla i stället jemte en korg full med linne, som en bodgosse burit till jernvägsstationen åt henne. Gossen derom tillfrågad kunde ej säga till hvilken station den unga qvinnan köpt biljett, ej heller kunde stationsinspektoren meddela någon upplysning härom. Men sedan kommo posttjenstemännen till hjelp. Af alla de hus, hvilkas brefväskor sändes direkte till postkontoret i Salisbury, fanns endast ett visst antal hvars post befordrades på denna jernbana. Namnen på dem lades framför John; han granskade fyra eller fem och bland dessa var Beckworth House det enda, som stod stämpladt i blå bokstäfver. Derefter skingrade beskrifningen på mrs Cartarets handstil, som var väl känd af posttjenstemännen, alla tvifvelsmål, och de upplysningar som lemnades af de handlande och handtverkare, hvilkas kund hon var, rörande hennes täta ombyten af kammarjungfrur angåfvo genast den riktning Johns efterforskningar borde taga. Tidigt påföljande morgon for han med tåget till Beckworth, och efter ett samtal med stationsinspektoren, som ej endast erinrade sig omständigheterna vid Mauds ankomst, utan äfven, såsom varande en vän till mr Dapper, hört denne gentleman tala om mr Cartarets beundran för den unga qvinnan och huruledes de voro rivaler — kortligen efter att ha erhållit flera upplysningar än han önskat, gick John Miles med långsamma steg och tungt sinne upp till huset. Nu, då svårigheterna af hans företag skenbart voro öfverståndna, insåg han att de i sjelfva verket först började. Hvad skulle ban säga till del lamm som lemnat hans hjord?