Göteborgsposten – 25 juli 1871, sida 2

någon vän. Men hvarföre då denna l hemlishetsfa nhet, denna envisa tystnad? Hon var myndig och kunde välja sin egen bostad, ifall någon erbjudit henne ett hem. Hon egde sjelt ingenting, det visste han, ty hon hade sagt honom det. Hvarföre hade hon behöft ställa till denna skandal? Hvarföre var hon så angelägen stt ingen skulle få veta hvar hon befann sig? Skollärarinnans ord ledde John in på den vanliga tankegången och gåfvo honom anledning till nytt begrundande. Toststämpeln på Mauds bref till lady UHerriesson hade varit Bristol — men alla efterforskningar som gjorts i denna stad hade varit fruktlösa. Han visste att Maud haft bref från Mary Hind — åtminstone hade hon sjelf sagt det — blott tre eller fyra dagar före sin flykt. Om så var, om hon erhållit ett bref från flickan, måste det ha varit det enda tillkännagifvande denna gaf sin fordna herrskarinna om sitt tillämnade giftermål. I alla händelser var en sak klar: att hon ej tagit tjenst, såsom miss Pomeroy låtit honom förstå att Mary skulle göra sedan hon erhållit en rekommendation af honom. Han drog sig till minnes hvarje liten omständighet under samtalet dender morgonen då han råkat hitta det bref som Maud släppt. Han crinrade sig nu den omständigheten att brefvet var adresseradt till M. H. och kom äfven ihåg det hastiga uttryck af oro som visat sig i Mauds ansigte då han gaf henne brefvet samt den förklaring som då tyckts honom vara fullkomligt tillfredsställande. Då han nu lade det ena tillsammans med det andra, tyckte han sig börja se en skymt af sanningen. Men huru sknlle han få fullkom