Göteborgsposten – 25 juli 1871, sida 2

vens oberoende såsom nodvandigt 101 orauLEttde af förhållandena mellan stat och kyrka. Erkebiskopen af Orlöans, Dupanloup, uppträdde för första gången och understödde biskoparnes petition. Gambetta lät äfvenledes för första gången höra sin stämma, i det han fann Thiers uttalanden fasta och uppriktiga samt förklarade sig med dem enig. En synnerligt lifvad debatt egde derpå rum, hvilken med ganska betydande majoritet förkastade det af Gambetta understödda förslaget, att man skulle öfvergå tlll dagordningen, och istället beslöt, att petitionen skulle hänvisas till utrikesministern. Detta beslut innebär en betydande seger för högern inom församlingen, och man antager, ajt detsamma skall framkalla en ministerkris. Regeringen har inom nationalförsamlingen äfvenledes interpellerats angående upphäfvandet af belägringstillständet i Paris. Inrikesministern Lambrecht genmälte, att regeringen sjelf önskade ett snart slut på belägringstillståndet och trodde att Paris är lugnt, men pariserpolisen är ännu icke tillräckligt omorganiserad för att lemna säkerhet för, att den skall utan annat bistånd kunna upprätthålla ordningen. Ministern tillade, att det väl var möjligt, att äfven oskyldiga blifvit häktade omedelbart efter Paris intagande; men de ha redan åter försatts i frihet. De nuvarande häktningarne deremot utföras endast på väl grundade misstankar. För öfrigt har oppositionens chef i Öfverhuset, hertigen af Richmond, föreslagit, att huset måtte medgifva en andra läsning af armådillen, hvilket förslag antagits, och har denna andra läsning bestämts att skola försiggå nästa Måndag eller d. 31 d:s. I ÅJournal des Dbats för d. 20:de läses: En stark rörelse uppstod inom nationalförsamlingen, då medlemmarne fingo veta, att finansutskottet med 17 röster emot 5 förkastat Pouyer Quertiers lagförslag om tullatgifterna. De deputerade fingo genast brådt med att telegrafera till alla de städer, som utmärka sig för sina fabriker. Dessa städer afvaktade neml. under stor spänning lösningen at denna fråga; utskottets beslut öfverensstämde helt och hållet med deras önskan och med det allmäana intresset. Budgetsutskottet har i öfverensstämmelse med regeringen genomfört en minskning af 124 mill. i 1871 års budget, sådan den voterades af lagstiftande kåren under kejsardömet. Inga förändringar ha gjorts i krigsbudgeten, hvilken skall såsom förut uppgå till 371,557,177 fres. Det berättas, att budgetsutskottet voterat, att en stämpel af 10 c. skall åsättas alla vexlar om mer än 10 fres. Keratry, exgeneralen vid Bretagnerarmån, skall utgifva en broschyr om det beryktade lägret vid Coulie, hvilket kostat fabelaktiga summor och der mobilgardisterna från Bretagne måste ligga utan halm för sina tält i smutsen och lida hunger. Herr de Keratry skall ej göra Gambetta så vackra komplimenter, som Faidherbe i sin skritt. Ex-diktatorn lär tvärtom bli illa åtgången. Den engelska pressen sysselsätter sig lifligt med regeringens beslut att genomdrifva upphatvandet af officersplatsernas köp och försäljning inom armån oaktadt Öfverhusets motstånd. Times finner i denna åtgärd ett direkt angrepp mot författningen, emedan Ofverhnsets myndigbet genom densamma tillintetgöres. Bladet beklagar, att en så betänklig situation blifvit skapad, men fasthåller vid hoppet om, att lorderna skola med åsidosättandet af sina egna intressen endast tänka på armöns bästa. Äfven Morning Post finner regeringens hållning föga konstitutionel. Synnerligen hältigt uttalar sig Standard mot regeringen, som på det kännbaraste kränkt parlamentets privilegier. Daily News deremot gillar regeringens handlingssätt och säger, att hon i denna fråga gjort sig till tolk för landets mening. Daily Telegraph yttrar sig med den största belåtenhet och säger, att Gladstone skall genom detta steg bli ännu populärare. Det torde ej vara för våra läsare obekant att bland engelska folket, som i allmänhet utmärkt sig för sin djupa lojalitet och särskildt i fråga om den nu regerande drottningen visat mångfaldiga prof på sin veneration, likväl under senare åren åtskilliga tecken antydt missbelåtenhet med den atskilda ställniog drottuingen intager gentemot sitt folk, det isolerade tillstånd hvari hon lefver och som hon knappt vill lemna vid något tillfalle, i huru hög grad än detsamma kan påkalla kunglighetens framträdande. Denna missbelåtenhet började redan någon tid efter prins-gemålens död att gifva sig tillkänna, då drottningen i sin djupa smärta fullkomligt upphörde att åtminstone till det yttre befatta sig med sitt folks angelägenheter och började att föra det afskilda lit hvarmed hon änn fortfar, om också i något mindre grad och fastän anledningen till detsamma torde var: i någon mån förändrad. Det är ganska na turligt att ett folk, hvilket lemnar sin suverär ett sä rikligt anslag för utvecklande af der kungliga glansen som det engelska, vill åt mt nn ER EEE då? någon vi bröllop i dag, gir. Mrs Jones kom denna er