Göteborgsposten – 24 juli 1871, sida 1

Denne unge gentleman, som i nästa rum lyssnade på alltsammans, blef utomordentligt glad öfver resultatet af samtalet. Han erfor en känsla af outsäglig lättnad öfver att slippa ifrån för så godt pris. Ty förhållandet var att han nu, då han var så nära att förlora henne för alltid, vaknade till fullt medvetande af de verkliga känslor han hyste för flickan. Han kunde ej längre dölja för sig sjelf att han var dödligt förälskad i henne: tanken på att Maud skulle lemna huset, och lemaa det under vredgad sinnesstämning mot honom, hade förorsakat honom den första verkliga sorg han någonsin erfarit. I sitt vilda oförnuft hade han med vanvördnad behandlat en flicka som han visste förtjena att vara lika betryggad för förolämpning från hans sida som den förnämsta dame i landet. Hade han stött henne ifrån sig för alltid? Det var denna fråga som i en eller annan form framställde sig för honom och plågade honom. Huru mrs Cartaret bar sig åt för att meddela mrs Rouse, att den nya favoriten i trots af allt hvad som pas: serat ej skulle flytta, behöfva vi ej berätta; händelser af större vigt och som utöfvade ett omedelbart inflytande på hufvudpersonerna i denna berättelse följde nu hastigt på hvarandra. Ett annat samtal som egde rum samma dag måste dock fullständigt återgifvas, för att läsaren må fullkomligt förstå dessa hufvudpersoners ställning till hvarandra. Maud hade svår hufvudvärk; hon såg så illamående ut på eftermiddagen att mrs Cartaret, som i allmänhet ej