Göteborgsposten – 24 juli 1871, sida 1

och skulle han ej, om jag stannade qvar här, tänka ännu värre om mig då jag ej tycktes lägga hans uppförande på hjertat? Jag är ledsen öfver att nödgas lemna er, mrs Cartaret. Jag har ej något hem och ni har varit mycket god mot mig. Men ingen flicka som hyser aktning för sig sjelf bör af fri vilja stanna i ett hus der husbonden — — Han är icke husbonden här. Mon Dieu! Mary Hind, har ni ej funnit att han har ingenting att göra med ledningen här på stället? Jag önskar att förhållandet vore motsatt. Jag skulle öfverlemna allt till honom, om han ville gifta sig och bo här. Men han vill det ej — och han är teke husbonde här. Han tillbringar här — hvad skall jag säga? — ett par veckor på sin höjd under årets lopp. I nästa vecka reser han och Gud vet när jag skall få se honom! Ni får derföre ej lemna mig för hans skull. Var snäll nu, min lilla vän, tillade hon i bevekande ton, och säg att ni ej skall lemna mig. Hör på! Jag skall gifva er fem pund mera om året i lön. Det bestämmer er för att stanna qvar eller hur? Maud kunde, trots den grundade anledning hon hade att känna harm och bedröfvelse, ej afhålla sig från att emåle då hon sade mrs Cartaret, att en tillökning i lönen ej kunde utöfra något inflytande på hennes beslut. Hon samtyckte dock till att stanna — åtminstone för närvarande; hon ville ej förorsaka mrs Cartaret obehag genom en brådstörtad afresa, sade hon. Men detta arrangement skulle endast gälla tillsvidare och vara beroende af omständigheterna, hvilket naturligtvis betydde att det skulle bero på huru mr Lowndes uppförde sig.