Göteborgsposten – 24 juli 1871, sida 1

Hufvudstadens stora tidningar hafva ej. yttrat sig emot urtima riksdagens sammankallande. Endast den lille är lite vresig, men det kommer sig naturligen deraf att de stora tidningarne icke äro vresiga, och den lille vill gå sin egen väg och partout imponera — på hvem? Det torde ingen nöjaktigt kunna upplysa. Endast derigenom att eden lille står för sig sjelf, faller han i ögonen, annars skulle han bli bortskymd, och det vill han minst af alla. Han erinrar om en till växten liten representant i Andra kammaren, hvilken, för att blifva mera bemärkt då han talar, har försett sig med en pall, på hvilken han klifver upp då han får ordet. För min del, såsom publicist och korrespondent, är urtima riksdagen välkommen. Af den kan man göra något, om den kan man ju skrifva och profetera rätt mycket, i stället för dessa sommarförlustelser: hr Salamonskys cirkus, den flygande Cleo, hr Blondin på telegraftrådslina, solkmötena, teatrarne m. m. dylikt, som i längden blir litet enformigt. Två särskilda besvärsskrifter äro till ötverståthållareembetet ingifna i anledning af stadsfullmäktiges beslut att å kommunens vägnar bevilja borgen eller räntegaranti för 5 mill. rdr, erforderliga för bergslagsbanan. Den ena besvärsskriften lärer vara författad af justitierådet Carleson, den andra af k. sekr. Dalman. De hafva begge samma argumentation; men den första är kortare, upptagande blott den strängt juridiska deduktionen; den andra upptager äfven frågans finansiella del. Huru många namn som förefinnas å dessa besvärsskrifter känner jag icke; antalet är för öfrigt af ingen betydenhet, ty en enda klagoman är nog, om han blott producerar giltiga skäl. I den Dalmanska besvärsskriften påstås ganska bestämdt att den säkerhet som Bergsbanebolaget erbjudit för räntegarantien scke innefattar någon säkerhet; vidare uppgifves att af de 64 stadsfullmäktige som beviljade räntegarantien voro minst 35 sjelfve delegare i det bolag som med den ifrågavarande räntegarantien skulle understödjas. Ännu har ingen af hufvudstadstidningarne meddelat besvärsskrifterna; få se om så sker. I ett föregående bref omnämnde jag att ett större antal interimsqvittenser, hvardera gällande för 10 rdr, i det blifvande bergslagsbanebolaget hade af en aktietecknare blifvit på fondbörs försålda till 1: 5 å 1 rdr pr stycke. De inropades af en stadsfullmäktig, hvilken, ehuru han bögtrafvande ordade om banans stora rentabilitet, dock afyttrade de flesta qvittenserna till andra personer, men med någon profit. Generaltulldirektören Bennichs till justitiekansleren aflåtna memorial med anmälan att tvenne artiklar förekommit i Nya Dagligt Allehanda under rubriken: Tullstyrelsens godtycklighetssystom, har, om jag icke misstager mig, väckt fullt ut lika stor uppmärksamhet som de ifrågavarande artiklarne sjelfva. De karakteriseras af hr Bennich till tanke och syftning uppenbart smädliga, men i sitt memorial yrkar hr B. dock icke bestämdt att justitiekansleren skulle förordna om åtal mot ansvarige utgifvaren af Dagl. Allehanda, utan inskränker sig blott till den reflexionen att nämnde artiklar till syfte och innehåll äro af beskaffenhet att laga åtal derå icke torde underlåtas. Pröfaingen huruvida åtal bör anställas, eller icke, synes hr B. hafva velat till just.-kansleren öfverlemna, och den har så utfallit, att allmän åklagare blifvit anbealld anställa åtal och äfven uttagit stämning. Om dessa artiklars innehåll och syftning ir smädligt, tillkommer ensamt en blifvande jury att afgöra, och dess yttrande torde ingen böra gå i förväg. Men deremot torde man ega rättighet yttra sig öfver de af tullchefen vidtagna åtgärder, hvilka dels föranledt artikarne, och dels gifvit dessas författare anledning att såsom ett faktum omförmäla tullstyrelsens godtycklighetssystem. Den första derom vittnande åtgärd är — enligt artikelförf:s uppfattning — en tjensteillsättning inom tullverket. Till den förlidet ir ledigblifna uppbörds-tullförvaltaretjensten närstädes hade 11 sökande anmält sig. Beattningen är ytterst ansträngande och fordrar n man i full arbetskraft, enär han stundom lagligen har att i tusentals poster af allmäneten uppbära och qvittera tulluppbörden, omring 5 å 6 millioner rdr årligen. Enligt gällande instruktion har tullcheen, enär han sjelf är ansvarig för tullverkets dhöriga styrelse, en ganska stor makt vid ulltjensters tillsättande, men i 2 3 af samma nstruktion stadgas, att han vid denna styelse skall ställa sig till efterrättelse allmänt zällande lagar och författningar, hvarmed