Göteborgsposten – 21 juli 1871, sida 2

pitlet... Jag ville säga att då jag ingenting haft att sysselsätta mig med här och då jag funnit denna Mary Hind vara en behaglig, underhållande flicka, har jag några gånger sutit och pratat med henne. Det är hela historien, hvarpå den eländiga hushållerskan och hofmästaren grundat sina skandalösa lögner. Det skulle ju vara bra illa om flickan förlorade sin plats och du förlorade en kammarjungfru, med hvilken du är belåten, blott för att de skulle bli tillfredsställda. Du skall aldrig få någon annan som kan läsa Le Grand Cyrus för dig, tillade den unge mannen listigt. Mrs Cartaret befann sig i en högst brydsam dilemna, mellan sonen å ena sidan och Rouse å den andra; dertill kom att hennes egen böjelse drog henne åt ett håll och hennes tanke om hvad som under dylika förhållanden vore klokt att göra åt ett annat. Ilon skakade på hufvudet och suckade och mumlade gång efter annan att det var omöjligt samt blickade slutligen med ett bedjande uttryck på sin son och yttrade: — Vill du lofva mig att aldrig tala med henne om hon får bli qvar — säg? — Jag lofvar att aldrig uppföra mig så mot henne som jag gjorde i natt. — Nej, nej, det är ej nog, du får ej gifva tjenstepersonalen anledning till prat genom att tala med henne, förstår du? — Huru är det möjligt att lofva någonting sådant? Det är nonsens, min mor. Men hör på. Du skall tala med flickan och säga dig vara öfvertygad om att hon ej