Göteborgsposten – 21 juli 1871, sida 2

Det är ej fråga om någon tillåtelse, n men man miste taga i betraktande hvad de skulle tänka om något sådant. De säga, de tro, Lowndes, att dender dumheten du begick i natt ej är allt. De säga att du brukar sitta och prata med henne. Enfin! ... jag är mycket ledsen, det är en verklig sorg för mig: jag skall aldrig finna en sådan flicka mer — aldrig! Men jag inser att hon ej kan få stanna. Nej. Jag bör ej utsätta en ung flicka för frestelse, och hon måste bort. — Jag skall säga dig en sak, min mor: om du skickar bort henne, lemnar jag Beckworth i morgon och återkommer ej hit på ett helt år. — Ah! utbrast den gamla damen uppbragt. Talar du ur den tonen, min herr son? Nåväl då, res! Låt ej mig qvarhålla dig. Om flickan är din maitresse, så tag henne med dig, men — — Ett ögonblick, min mor. Flickan är lika ren som någon qvinna i grefskapet, jag vill aflägga ed derpå. Du får ej derföre att jag talade som jag nyss gjorde tro att det varit något förhållande oss emellan. .. Det var dåraktigt af mig att yttra mig som jag gjorde, men den orättvisa misstankan mot flickan upprörde mig. Det vore en skam att låta henne lida för mitt fel... Du kan väl inse att jag ej har något sätt att fördrifva tiden här... Jag har ingenting att göra — — Hvems fel är det, mitt barn? Hvad är det jag alltid har sagt? Om du blott ville gifta dig och sjelf taga godset om hand! — Vi skola nu ej ånyo komma in på det gamla ka