Göteborgsposten – 21 juli 1871, sida 1

Aflidna finska vetenskapsmän, Professorn i statsrätt, kameraloch politilagfarenhet vid Helsingfors universitet J. W. Rosenborg, afled d. 13 d:s till följd af ett slaganfall efter endast ett par dagars sjuklighet i en ålder af 48 år. Den aflidne hade genom sin vetenskapliga och litterära verksamhet utöfvat ett betydligt inflytande på Finlands under det sista decenniet återuppvaknande konstitutionella lif och på många delar af dess lagstiltning. Man hade rätt att hoppas, yttrar Hufvudstadsbladet, Åatt ännu länge få se hans klara och skarpa hufvud, hans grundliga insigter, hans upplysta och frisinnade tänkesätt göra sig gällande vid vårt politiska och sociala framåtsträfvande. Men, tyvärr, detta hopp slog fel. Hans förnämsta litterära arbete är ashandlingen Om riksdagar. Gabriel Gettlin, professor emeritus vid Helsingfors universitet och kyrkoherde i Esbo, afled efter en svår sjukdom d. 12 d:s i en ålder af 67 år. Han hade först varit e. o. professor i ryska språket och sedermera prosessor i orientaliska språken samt har författat en hebreisk och en nypersisk grammatik och lexikografiska arbeten öfver ryska språket. Dessutom har han öfversatt till finska språket, hvars synnerliga vän han var, åtskilliga af gamla testamentets skrifter från grundtexten. Såsom enskild person var han allmänt aktad. Lorenz Frölich, den bekante danske målaren, hvars humoristiska teckningar ur småherrskapets verld äfven äro bekanta för och omtyckta af vår svenska publik och som under Paris belägring vistades i London, befinner sig f. n. i Köpenham. Marienlysts badinrättning invid Helsingör är i år så talrikt besökt, att entreprenören, hr Briggs, ej ser sig i stånd att kunna uppfylla alla ingångna reqvisitioner om rum på badhotellet. Marienlysts vatten, säger en brefskrifvare, utmärker sig också för en ovanlig klarhet, friskhet och sälta; en ständig omsattning af friskt vatten eger rum genom den starka strömmen i sundet, hvarjemte tång och annan hafsorenlighet sällan eller rättare sagdt aldrig der minskar de badandes belåtenhet. Från Borås skrifves d. 19 d:s i stadens tidn.: Höskörden omkring staden har i dagarne börjat och visar sig densamma i allmänhet ganska god. Väderleken har för öfrigt under senare tiden varit varm med omvexlande regn och solsken, och alltså mycket välgörande för årsväxten, som står utmärkt vacker. Förhoppningarne på ett godt år äfven i år synas derföre, såvida inbergningen blir gynnsam, allt mera vinna stadga. — I går blåste här en stark vestlig storm, utan regn. Borås jernvägs aktiebolag har i dagarne försålt till kapt. Braun på Rydaholm det vid Frista station belägna såkallade hotellet för en summa af 3060 rdr. Hotellet, som är omkring 7 år gammalt och hvars byggande kostat bolaget 3 å 4 gånger denna summa, har nu blifvit såldt, då detsamma visat sig vara en fullt misslyckad spekulation. Litterärt. På hr Albert Bonniers förlag i Stockholm har börjats utgifvandet af en bok, hvilken antagligen skall, på grund at det deri omhandlade ämnets stora intresse, vinna stark utbredning: neml. Andra belägringen af Paris, Centralkomitön och Kommunen af Ludovic Hans. Förf. är sjelf medarbetare i tidningen Opinion Nationale, som indrogs af Kommunen, och han begagnade sin härigenom uppståndna ledighet till att nedskrifva i form af dagboksanteckningar här meddelade intryck och skildringar af de märkvärdiga förhållandena i Paris under Kommunens dagar. Han bemödar sig om att vara moderat i sina omdömen; och det är ej hans skull, att flertalet af Kommunens ledande män framstå som ofta löjliga stackare, oaktadt all den grymhet och dumdristighet de lägga i dagen. Det är icke någon genetisk skildrig, framgången ur en på kammare gjord pröfning af det skedda, utan tvärtom oftast temligen lösryckta aforismer; men dessa äro uttryck för en omedelbar åskådning och bära hela stämpeln af den febersjukdom, som måste bemäktigat sig hvarje parisare vid denna tid, äfven om han, såsom förf. synes vilja visa, önskar att vara ironiker, ja, litet smått parodiera händelserna. Och det är denna omedelbarhet, som gör detta nya arbete både läsvärdt och gömvärdt, ity att det är ur dylika källor, som den historiske betraktaren sedan osta hemtat de stoff, han begagnar vid sin mera kritiska teckning. Stilen är angenäm och lätt; men innehållets aforistiska natur gör dock, att man måste hos läsaren förutsätta bekantskap med den andra belägringens mera allmänna förhållanden.