Göteborgsposten – 21 juli 1871, sida 1

kära Rouse! jag är så trött. Jag står ej ut med att tala mera. Gå, min goda Rouse, och lemna mig i ro en stund. Jag skall tala med mr Lowndes; låt ej flickan komma till mig förrän jag — förrän jag träffat honom. Derefter vände hon sig om, och Rouse visste att hennes matmor tagit sia tillflykt till ett gammalt medel för att undvika vidare diskussion. Hon lemnade rummet. Två minuter senare kom Jane med ett bud till Maud, att mrs Cartaret skulle ringa då hon behöfde sin kammarjungfru, och att denna ej skulle gå till sin matmor förrän hon hörde ringningen. Emellertid gissade Lowndes till hvad som skulle inträffa och beslöt att möta faran. Så snart han klädt sig gick han in till sin mor. Hon låtsade sofva, ty hon kände ett slags fruktan för att tala med sin son om saken och hade ännu ej öfvertänkt hvad hon skulle säga honom. Men Lowndes var lika obarmhertig som Mrs Rouse. — Nu är klockan tio, min mor, och det är tid på att du vaknar, började han. Jag önskar tala med dig. — Hvad är det fråga om? — Har du sett Rouse i dag? — Sett Rouse? Nåväl — ja, jag har sett henne. — Sade hon något om mig? Med en hastig rörelse satte mrs Cartaret sig upp i sängen. Det var ej längre möjligt att försöka vinna tid; ögonblicket för kraftig handling var kommet. — Ja, hon talade om dig, Lowndes, och jag blef upprörd — upprörd och bedröfvad öfver hvad hon sade mig. Ett sådant uppförande af dig visar att du ej har någon