Göteborgsposten – 19 juli 1871, sida 2

mycken ihärdighet när det är fråga om en sak för hvilken jag intresserar mig tillräckligt. — Hvilken skada — Här afbröt hon meningen. — Ack, jag tappade min nål, fortfor hor. — Se här är den. Nåväl hvad är det som är skada? säg ut. — Nej, mr Cartaret, det var ingenting, jag höll på att glömma mig. — Prat! Säg nu hvad menade ni? — Vvälan då, jag höll på att säga att det är stor skada att ni ej tillräckligt intresserar er för något nyttigt i lifvet. En oberoende ung man som ni kan naturligtvis göra hvad han behagar, men att se honom slösa bort sina bästa år i lättja är sorgligt, tycker jag. Jag hatar lättja. Jag lemnade mitt hem just emedan jag ej kunde stå ut med att göra ingenting. — Hvad ni menar med gagnande verksamhet är bara humbug, Mary. Några tro sig göra ofantligt stor nytta då de göra sig löjliga på domaresätet eller uppträda som talare vid offentliga middagar och pladdra en hop nonsens som de läst öfver förut: sådana män kallas nyttiga medlemmar i samhillet. Allt detder är bara humbug. — Så tänker icke jag. En sådan verksamhet har åtminstone sin nytta med sig för dem sjelfva. Det är alltid nyttigare än att tillbringa sitt lif med en bössa eller biljardkö i handen. — Ack ni lilla moralpredikant! Detder är en pik åt mig! utbrast han skrattande.