Göteborgsposten – 19 juli 1871, sida 2

Frän Utlandet. Den belägenhet, hvari Europa bragts genom det fransk-tyska krigets utgång, visar sig bäst i den seberaktighet, hvarmed alla nationer rusta. Så har Österrikes riksrådsdelegation i det väsentliga antagit regeringens förslag om anslag, som möjliggöra den österrikiska armåns bringande upp till 800,000 man. Krigsministern för hela riket, general Kuhn, försäkrade, att Österrike kunde redan nu mobilisera 650,000 man. Grefve Beust höll äfven ett tal, hvilket med alla sina sväfvande uttryck jemväl gick ut på att varmt förorda de begärda avslagen. Han yttrade bland annat: Hos armen och inom folket är den åsigten ensam öfvervägande, att krig under alla omständigheter är en olycka, som måste genom alla medel förhindras och till hvad pris som helst, som ej kränker äran. Men jag är äfven öfvertygad om, att det inom armen — från den högste till den lägste — lefver en tanke, hvilken, såsom jag tror och hoppas, äfven är lefvande utanför armåns krets, neml. att Österrike-Ungern icke våga att ännu en gång föra ett olyckligt krig, icke skola ännu en gång föra ett sådant krig. Armön är derför helt säkert fast besluten att frimodigt draga ut i kampen, om riket skulle i trots at sin fredspolitik bli tvunget till krig, och derför är det i sanning både önskligt och nödvändigt att visa den, huru mycket viuppskatta dess prestationer och erkänna betyaelsen af dess uppgift. D:r Smolka sällde härvid följande markliga yttranden: Jag vill fästa husets uppmärksamhet på det politiska momentet och hänvisa till de utomordentligt vigtiga händelser, som förefallit under senaste tiden, emedan de tyckas skola tvinga en att behandla den här föreliggande frågan ur alldeles nya synpunkter. Om man betraktar de faktiska förhållandena, måste man komma till den åsigten, att vårt rike oaktadt rikskanslerens fredliga förklaringar befinner sig i en farlig ställning. Närj man betänker, huru det gått till på sista tiden och hvilken makt tvenne riken utveckla, så måste man, antingen man vill eller icke, komma till den öfvertygelsen, att Osterrike för dessa båda makter icke är någonting annat än nästa delningsföremål. Det ligger i dessa rikens intresse att inom Österrike skapa och nära förhållanden, hvilka göra deras uppgift för dem så lätt som möjligt. D:r Sturm framhöll det vänskapliga förhållande, som uppstått mellan Österrike och Preussen, hvartill Smolka yttrade, att han rej ville ge en vitten för detta vänskapliga förhållande. v. Beust uppträdde ännu en gång och sade bl. a.: Det framgår af hvad man öfverallt yttrar, isynnerhet i Tyskland, att man der uppriktigt föredrager att gå tillsammans med oss framför att skrida till utförandet af de stora planer, om hvilka den föreg. talaren yttrade sig, och jag kan med skäl uttala den fruktan, att, om jag gifvit en sådan skildring af den politiska ställningen, de faror, om hvilka han talte, möjligen skulle antagit en vida handgripligare gestalt... Det är mig maktpåliggande, att man beviljar det mesta möjliga till krigsministeriet.