Göteborgsposten – 17 juli 1871, sida 2

Med folkets upplysning är allt mörkrets välde oförenligt. Derför skall också Frankrike, om det nu skyndar framåt på den inre pånyttsödelsens bana, såsom det vill göra, bli befriadt från detta förqväfvande prestvälde, som vill binda folket och leda det som blinda får. Med prestväldets fall skall äfven följa trosfrihetens seger, den religiösa forskningens frihet och dermed den katolska retormationens utveckling. Vigten af, att äfven franska folket deltager i reformationsarbetet, bör vara tydlig nog och skall påskynda detta stora verk, hvilket skall kröna de stora hvältningar, som beteckna vår tid. Således skall — må vi hoppas det — Frankrikes nederlag förbytas i dess egen inre krafts pånyttfödelse, hvilken är liktydig med dess varaktiga seger; och det skall ännu en gång kunna med lycka och glans gå i spetsen för nationerna och med berättigad stolthet kunna kalla sig verldens främsta nation. Den franska armå, som i dag för ett år sedan drog med jubel ut i kriget, skall d. 20 Juli hafva tillfullo återvändt hem till fosterlandet ur sin långvariga fångenskap. Ifrån den dagen skall ingen fransk krigslånge mera finnas på Tysklands jord. Medan den för ett år sedan ännu för så mäktig ansedde franske kejsaren bor som landsflykting i England, har nu den orlöanska tamiljen, som kejsaren en gång fördref till samma land, återvändt till sitt sköna Frankrike. Alla de manliga medlemmarne af familjen befinna sig der, och de qvinliga skola om några dagar äfven vara ditresta. Det förflutna året har ytterligare i ett annat hänseende vnrit märkligt, i det att det blottat hela denna socialistiska institution, som under namn af ÄInternationale utbredt sig inom de flesta länder, med syftemål att göra kriget mellan arbete och kapitalet permanent samt skapa en stadigvarande, farlig agitation. Den tyska tidningen Die Alig. Leit. meddelar om ÅInternationale följande intressanta upplysningar: Planen till upprättandet af eInternationale daterar sig icke, såsom Times uppgifvit, från året 1862 och föreningens stiftelse icke från år 1864; den har nu redan bestått i mer än 20 år. Straxt efter mitt frigifvande om centralransakningsfängelset i Augsburg i Mars 1850 fick jag genom en emissarie underrättelse om föreningens tillvaro i form af en sammansvärjning under Engel och Marx (nu medlem af den tyska filialen i London), och året derefter fick jag besök af en emissarie (Weidemeyer, som senare aflidit) i II., der jag med mina politiska meningsvänners samtycke blef ordf. i dervarande commune (af nämnda förening) ock såsom sådan deltog i en kongress i Frankfurt am Main, till hvilken infunnit sig deltagare från kommunerna i Mannheim, Mainz, Giessen, Frankfurt a. M. m. fl. ställen. Då hette partiet det, kommunistiska, och det antog först senare namn af det socialdemokratiska. Men redan under det förra namnet var partiet en international förening och innehöll i spetsen af sitt program denna uppmaning: Yroletärer från alla länder, förenen eder!! — Manifestet från det kommunisstika parti!, som alltsedan 1851 varit tryckt i min ego, innehåller ganska nära programmet och grunddragen för den nuvarande ÅInternationalees politik. Propagandan har, underlättad genom de stora industriela etablissementerna och genom de uppståndna politiska föreningarne sedan dess gjort stora framsteg; organisationen var redan färdig 1850 och har sedan endast lämpats något efter omständigheterna. Centralkassan fick redan då tillskott genom bidrag från enskilda medlemmar och communer, och kommunistprocesser afbröto endast för en kort tid föreningens framsteg. Endast dårar kunna ringakta denna under de sista 20 åren mäktigt uppväxande sammansvärjning mot den sociala ordningen: Internationale vill, som bekant, arbeta genom åvägabringandet af strikes. Sådana pågå f. n. i stor skala i Tyskland på olika punkter. Under det att den eropeiska verlden en RC VS a A