Göteborgsposten – 14 juli 1871, sida 1

nan af Longueville, hans syster. Lärde de er fransk historia i den skola ni gick i? — Jag har fått lära mig något, min fru. Jag vet att denne store Conds var Rocrois hjelte. — Ah! så ni vet det? Men allt detder är en allegori, förstår ni. Alla den tidens qvicka och snillrika personer, hvilkas föreniogspunkt var Hötel Rambouillet, äro här afbildade. Ah hvilken nobless! hvad renhet i känslan! hvilken stil! — Är den ej något långdragen min fru? — Långdragen? Nej icke det minsta! På den stor monarkens tid hade man ej så brådtom, ser ni, att sle igen en bok. Man har nu, gubevars, ej någon tid att förå spilla på läsning utan slukar en bok, liksom man slukaett piller! Ack! Alltig har försämrats; religion, litteraturr konst: allt är på förfall. Maud började läsa och fortsatte med läsningen en stund; men i trots af allt sitt bemödande fann hon sina tankar vandra bort från konversationen mellan Cyrus och Mandane till ämnen af rent personligt intresse: hennes egen ställning i huset och den gemla franska damens sällsamma karakter. Hon läste med sina ögon och sin röst, men ej med tankarne, och mrs Cartaret hejdade henne slutligen med ett otåligt utrop: — Så! slå igen boken! Ni har aldrig varit kär, Mary Hind, annars skulle ni ej förbli kall som en groda då ni läser sådana bitar. Nu vill jag ha mitt bad, Ahl! dena eländiga Jane har låtit elden slockna! i