Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 2

ALä -spommmmmeememsennneennr gjorde sig ej samvete af att skratta henne midt i ansigtet, alldenstund han ej hyste större aktning för hennes åsigter än för någon annans. Hon hade förgäfves försökt att värma hans sinne för legitimitetens sak; hon hade, ehuru utan resultat, sträfvat att ingifva honom smak för madame de Sevignås sirliga stil och Racines klassiskt fina skrifsätt; men Lowndes gäspade öfver alla andra författare än Molidre. Gossen var alltigenom engelsk och sådan gossen var sådan blef mannen. Han hade varit medi Frohsdorf; han hade fått ett guldur af den herre som, enligt hvad hans mor sökte inprägla hos honom, var Frankrikes verkliga konung; men det var honom fullkomligt likgiltigt hvem som satt på Frankrikes thron. Han brukade säga: tom min mor förlorade förståndet, skulle hon bestämdt inbilla sig vara en af Ludvig XIV:es mätresser. Den goda dame om hvilken detta oblyga yttrande fälldes umgicks föga med innevånarng i grefskapet; deras vägar, tankar och intressen voro ej hennes; hon tyckte om, att hennes son besökte alla de förnäma familjerna, och afhörde med nöje hvarje gynnsam berättelse om det intryck han gjorde; men sjelf höll hon sig på afstånd från sällekapslifvet. Hon reste sällan till London, utom på sina resor till kontinenten, och nu då Paris var i händerna på dender uppkomlingen förklarade hon att det gjorde henne sjuk att resa dit och se den gamla sköna staden förvandlad till en dålig upplaga af Newyork. (Forts.)