Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 2

Frän Utlandet. Vi hafva sett en och annan organ, för hvilken det länge varit en omöjlighet att skönja någon enda ljus punkt i Frankrikes ställningar och förhällanden, upprepade gånger beskylla den närvarande franska regeringen, med Thiers i spetsen, för att hysa planer om nya krig, i afsigt att sålunda återupprätta Frankrikes genom nederlagen mot Tyskland sjunkna milivära ära. Föremålet för den nya sträfvan efter en tom gloria har man sökt finna i Italien, hvars djerthet att bemäktiga sig Rom och dermed göra slut på påfvens verldsliga makt sålunda skulle tuktas, i det påfven återigen skulle på nytt insättas i sin maktställning. Endast det bittra agget till Frankrike, eller en förvillad fantasi, om icke en sällsam enfald, kunde sätta någon lit till ryktena om dylika planer, hvilka på sin höjd kunde hysas af den clique inom nationalförsamlingen, som är äkta legitimistisk, under det att de icke rimligtvis kunde tros halva någon enda förespråkare inom regeringen. Det är emellertid ganska fägnesamt att nu erhålla upplysningar i saken. Ett telegram, som dock hittills ej bekräftat sig, har redan förut meddelat, att Thiers häftigt, men bestämdt motsatt sig påfvens öfverflyttning till franskt område, om han icke ville afstå från alla anspråk på suveränitet och beqväma sig till att ställa sig under Frankrikes allmänna lag — en begäran, som Pius IX naturligtvis minst af alla kunde bitalla, alldenstund en ofelbar påfve icke kan medgifva att lyda under felbara borgerliga lagar. Deremot uppmanade Thiers päfven att stanna qvar i Rom, der bans suveränitet är betryggad genom den garanti, som Italiens regering och representation antagit som lag. Men säkrare är, att franska regeringen närmat sig Italien och sökt hos detta utplåna hvarje misstanke om det berättigade i de farhågor, som det verkligen eller låtsadt visat sig hysa rörande Frankrikes fientlighet mot enhetsstaten Italien. rer ——