Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 1

del af Lo Grand Cyrus af mademoiselle Scudery. Maud framsade på det utmärktasto sätt de gamla sirliga franska fraserna. — Rouse! utropade mrs Cartaret, slående hop händerna, hon är en skatt. Hon är värd sin vigt i guld. Mina ögon, ser ni, Mary Hind, äro mig till liten nytta, så klara de än äro. Jag kan icke läsa länge, och ingen här läser franska. Icke ens min egen son. Har mr Lowndes gått ut på jagt, Rouse? Nåväl, då tjenar det till ingenting, att jag stiger upp ännu på en stund. För flickan till hennes rum och låt henne sedan komma tillbaka till mig. Jag vill höra ett kapitel ur den der vackra boken, innan jag stiger upp. Det vill jag. — Mrs Rouse var, att dömma af uttrycket i hennes ansigte, icke mycket glad öfver upptäckten af denna oförmodade fullkomlighet hos hennes nya biträde; men hon förde Maud till hennes rum och gaf henne några anvisningar angående hennes göromål och familjens måltidstimmar. Under det hon är på detta sätt sysselsatt, skola vi begagna tillfället att att gifva läsaren ett kort utkast af mrs Cartarets familjehistora, omständigheter som Maud blott så småningom lärde känna, men hvilka om de här omtalas skola göra det lättare att förstå de många stridiga elementer, bland hvilka flickan nu plötsligen fann sig försatt. Mrs Cartarets far var en engelsk officer, som blifvit tillfångatagen och qvarhölls som krigsfånge i Frankrike under kriget mellan detta land och England i början af detta århundrade. Under sin ofrivilliga vistelse i Frank