Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 1

nm:m:: måtte honom beviljas i de inom Malmö belägna och uppgifna fastigheter, som tillhörde trenne personer, hvilka tecknat borgen, en för alla och alla för en såsom för egen skuld, å omförmälda skuldebref. Detta yrkande bestriddes af löftesmännen, men då de erkänt sina underskrifter å förbindelsen beviljade rådhusrätten den sökta inteckningen. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge upphäfde rådhusrättens utslag, på den grund att löftesmännen hvarken då de iklädde sig ifrågavarande borgen eller sedermera medgifvit inteckning i deras fasta egendom till eäkerhet för fordringen, hvartill kom att den icke vore till betalning förfallen. Hofrättens utslag öfverklagades af Moberg hos K. M:t, som i dom d. 29 sistl. November fastställde rådhusrättens meddelade beslut. — Derom har jag hört flera jurister — naturligen icke alla — vara ense, att rådhusrättens utslag är med nu gällande Jag fullt öfverensstämmande, men att den åter är uppenbart obillig och rättsvidrig i föreliggande tall och derföre bör ändras. Emellertid är det påtagligt, att till dess så sker, har borgenssystemet genom det anförda prejudikatet fått en svår stöt. Den Gagnerska förfalskningskatastrofen är i hög grad sorglig. Då v. häradshöfd. Gagner blef utnämnd till kronofogde, ansågs det förord till tjensten som länsstyrelsen i Jönköping lemnat honom såsom fullt berättigadt. Han hade gjort sig känd för arbetsamhet och affärsskicklighet, och detta omdöme jäfvade han ej heller sedan. Men han kastade sig in i affärsföretag för att öka sina mera än mättliga löneinkomster, hvilka ingalunda motsvarade hvarken de åligganden som åtföljde den tjenst han innehade, ändå mindre den stora uppbörd som var med tjensten förenad, icke heller hans lefnadsbehot. Det skall måhända nu tillvitas länsstyrelsen, att den tillät honom befatta sig med göromål vid sidan af tjensten; men den tid är längesedan förfluten, då förmän med framgång kunna ingripa i sina underordnades enskilda verksamhet, och sådant skulle nu helt enkelt rubriceras såsom inqvisitoriskt. Mot Gagners utöfning af kronofogdetjensten har också ingen anmärkning blifvit gjord. Deremot kan med tog anmärkning göras mot styrelsen för riksbankens diskontkontor, ehuru denna anmärkning egentligen gäller sjelfva systemet. Sedan lång tid tillbaka har det tillåtits riksbankens tjenstemän att såsem kommissionärer i diskonten betjena den lånebehöfvande allmänheten, och vid bestämmandet af dessa tjenstemäns löner togs ofta hänsyn till den inkomst de kunde päräkna såsom kommissionärer för lånesökande. Längre fram tillätos äfven yngre tjenstemän, eller tjenstemän i de lägre graderna inom banken, att utöfva dylikt kommissionärsekap, och det mäste tolereras, då äfven riksbankens egna vaktmästare dermed fingo sysselsätta sig. Styrelsen tog dock egentligen icke hänsyn till om dessa kommissionärer, hvilka för lånehandlingarnes riktighet äro banken ansvariga, voro i den ställning att de förmådde hålla banken skadeslös i fall falska dokumenter blefvo belånta. Nu har ett sådant fall inträffat, då den banktjensteman, med lägre tjenstegrad, hvilken af Gagner anlitats såsom kommissionär, i denna egenskap har iklädt sig ansvarsförbindelser till banken, som han med visshet icke förmår infria mer än till någon del. — Det är otvifvelaktigt, att ju större tillgången På penningar är i riksbanken, desto angelägnare är diskontstyrelsen att de må blifva utlånta; men just derigenom blir ock, om jag så tår uttrycka mig, kritiken mindre sträng, och då, såsom förhällandet alltid var med de af Gagner åtecknade vederhäftighetsbetygen, dessa äro rekommenderande, ligger det i rörelsens natur, att lånen skulle beviljas. Emellertid skulle sannolikt en så betydlig skuldsättning, gjord af allmogen inom ett af två härader bestående fögderi, och under en period då skördarne utfallit särdeles gynnsamt, hafva ådrasit sig uppmärksamhet i hvilken som helst innan låneinrättning än riksdiskonten; men less stora fel är, att den betraktas, äfven af iksdagen, såsom en undsättningsanstalt. — Det torde af hvad nu inträffat blikva för bancens styrelse nödigt att med mera allvar ödna länerörelsen så, att kommissionärsskapet ör densamma utöfvas inom verket och att en mn så låg provision bestämmes, att de länsökande finna med sin fördel öfverensstämmande tt ej anlita någon mellanhand. Carlsviks aktiebolags stora och dyrbara abriksetablissement, jemte fordringar och laer, har nyligen iaköpts af Kungsholms aktieolag för en summa som lärer uppgå till j; l mkring 1,200,000 rdr, och anses denna affär ör köparne vara högst tördelaktig. Det nya af mademoiselle Sengåäåre Mand