Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 1

och har kommit hit. Hm! jag undrar, om ni kommer att passa för mig. Ni ser för bra ut, eller huru, Rouse? Det är ett minus, hm? Huru gammal är ni? — Tjugotvå år, min fru. — Och har aldrig haft tjenst förut. Huru kommer det sig? Maud visste icke hvad hon kulle svara på denna fråga. Lyckligtvis besvarade rms Cartaret sjelf sin fråga, såsom hennes vana var, då hon blef otålig. — Ledsnade på lifvit derhemma? Ooh adjunkten gaf er betyg, på det att ni skulle kunna få anställning. Har jag rätt? Hvaba? — Ja, min fru, saken förhåller sig så. — Jag vet icke hvad jag skall säga derom — hm! en oerfararen flicka! — Det är icke någon lätt sak att tjena hos mig, skall jag säga dig. Har du goda lungor? — Det tror jag att jag har, min fru. — Räck fram er hand! Dieu de Dieu! Den ser icke ut, som om ni hade användt den till arbete en enda dag. Ni skulle icke vara en fin dam, hvaba? — Nej, min fru. Jag önskar att få arbeta. Det är derföro jag tager tjenst. Jag hade för litet att göra hemma, — Godt. Kan ni läsa? Läsa högt, menar jag. Det har ni väl fått lära er i skolan? Ja, min fru, och Jag läser franska också, ehuru kanhända icke riktigt väl. — Mon Dieu! ni läser franska. Det var oväntadt. Sitt ned och läs en sida ur den här boken för mig. — Maud gjorde som hon blef befalld, Det var en