Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 1

itt Sverige förvärfvade Spetsbergen, men den allmänna meningen inom landet är uttryckligen deremot, och regeringen måste fästa afseende härvid. Man har inga invänningar att göra mot anläggandet af svenska kolonier på ön, ej heller emot, att Sverige, så länge dessa kolonier bestå, anser sig såsom den dervarande regeringen; men för ett definitivt besittningstagande fordras en ytterligare uppgörelse. Samtidigt har en skrifvelse skickats till Stockholm, i hvilken det främst anmärkes, att Spetsbergen visserligen såsom ett öde och icke odlingsbart land för närvarande icke är af något värde för Ryssland, men att det i framtiden kan bli annorlunda, emedan man iakttagit, att den från Amerika kommande Golfströmmen, som går längs Norges kust, börjar taga en annan riktning. Densamma kan vända sig mot Spetsbergen, och då skall dess klimat högligen ändras, samt en rikare flora och en annan fauna uppstå. Slutligen tyckes ön vara rikare på minerala skatter, än man hittills trott. På grund af dessa invänningar har, efter hvad man hör, den svenska regeringen, för att icke göra den mäktige grannen ovänlig, uppgifvit sin plan, med hvilken hon väl för öfrigt endast afsåg vetenskapliga ändamål, och låtit genom sin representant härom underrätta det ryska hofvet. Från Frederikshavn kommer att under landtbruksmötet i Göteborg anordnas en godtköpstur, till hvilken anteckningar redan börjat. En lustseglats till Kristiania. Som förut inhemtats af såväl svenska som norska tidningar ämnade en eskader af lustsegelbåtar i början af denna månad göra en tur från Uddevalla till Kristiania. En deltagare i färden skrifver till oss härom i bref från Kristiania sistl. Onsdag: Måndagen d. 3 d:s kl. 8 på morgonen afreste vi från Uddevalla med lustjakten Falken, tillhörig handl. A. W. Rydholm derstädes, och bogserade at ångf. Walborge; vid ankomsten till Kasen togos konsul W:m Thorburns nyligen från Skotland inköpta, förträffliga lustskonert Hebrides och hr Rob. Thorburns kutter Valkyrian på släp. Under en nära nog tropisk värme fortsattes färden öfver Byfjorden, åt hvilken en stor mängd ångare och segelfartyg förlänade stor liflighet. Gustafsberg passerades under utbyte af helsningsbetygelser mellan de å stranden och i båtar placerade badgästerna och besättningarne å den lilla isottiljen. Fullkomlig stiltje rådde sedermera under dagen, så att vinden knappast kunde utveckla alla de slaggor och vimplar hvarmed flottiljen var beprydd. Vi hade derföre tillfälle att i jollar transportera oss från den ena båten till den andra för att fraternisera med hvarandra. Under en af dessa transporter råkade en af deltagarne att falla öfver bord, men som god simmare lyckades han hålla sig uppe, ehuru rätt lång tid åtgick innan ångbåten hann stoppas och en jolle utsändas för att upptaga olyckskamraten ur det ofrivilliga badet, enligt hans egen utsago det första för året. Tack vare hrr Thorburn, som ställt Walborgtill sällskapets disposition för bogsering, slingrade vi oss med lätthet fram genom de otaliga strömmar och de många skär som försvåra inloppet till Uddevalla hamn. Då vi anlände till Lysekil kl. 1 e. m. emottogos vi af kanonsalut samt de lifligaste välkomsthelsningar af de på bron talrikt samlade badgästerna. Till vår flotta slöt sig här lustjakten Vanadis, förd af hr C. E. Dahlgren från Göteborg, kuttern Fairyr, förd af hr C. W. Callander från Uddevalla samt kuttern Neptun, förd af konsul B. G.-Molln i Lysekil. Sedan befälhafvarne å de olika lustbåtarne haft ett öfverläggningssammanträde ombord a amiralskeppet, beträffande ytterligare anordningar för resan, styrdes kl. 2 e. m. kurs på Strömstad, der båtarne, ifall de möjligen skulle skingras, åter skulle sammanträffa. Vinden, som friskat i något, förde oss 3 mil från Lysekil till Malmön, men mojnade sedan ånyo af till stiltje ända inemot midnatt. Denna tid begagnades af flera att genom bad uppfriska sig i den salta vågen. Vid solens uppgång påföljande morgon fingo vi en ganska stark bris, något senare åttöljd af regn. Snart klarnade dock himlen, men brisen fortfor och förde oss på lätta vingar till Strömstad, dit vi anlände kl. 10 f. m. Här frukosterades och togos stadens märkvärdigheter i betraktande. Derifrån styrdes sedan kursen på Horten af 2:ne fartyg, medan de öfriga togo vägen till Fredriksstad, för att alla sedermera ånyo sammanträffa i Horten. Då vi från Strömstad utkommo i hafvet hade vinden tilltagit i så betydlig grad, att en del segel måste bergas. Ehuru den minsta syntes dock jakten Falken vara den förnämsta snabbseglaren i eskadern och häfdade derigenom sitt gamla rykte att i snabbhet likna den fågel hvars namn han bär. Vid 7-tiden på aftonen inlöpte vi i Hortens inre hamn. Horten är, som bekant torde vara, Norges Karlskrona, d. v. s. landets förnämsta marinetablis— 000000 —