Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 1

ej längre vara en börda för sir Andrew, och sedan jag gjort honom och dig emot i fråga om detder giftermålet sinner jag det i dubbelt mått vara min skyldighet att sjelf draga försorg om mig. Jag är stark, har godt mod och som jag ej känner någon falsk stolthet föredrager jag arbete framför ett lif af overksamhet och beroende. Försök ej följa mig i spåren; det skulle gagna till intet, äfven om det lyckades. Du skall snart få höra af mig och jag hoppas då kunna säga dig att jag är lycklig, hvilket jag ej varit på lång, lång tid. Tack för all din godhet och omvårdnad under aderton år. Din tillgifna MaudDet är onödigt omtala att lady Herriesson föll i en hysterisk gråt då hon läste detta, och sir Andrew rasade. Kunde man tänka sig någonting så oerhördt, ett så oförklarligt uppförande? Att någon som tillhörde hans hus kunde förnedra sig på detta sätt — göra sig till en visa för hela trakten genom en skamlig rymning och så till råga på alltsammans förkurna att hon begifvit sig bort för att sjelf förvärfva sitt uppehälle! Store Gud! någonting sådant hade han aldrig hört omtalas så rik på verldserfarenhet han än var! Om flickan kunde gripas, måste hon behandlas som vansinnig; genom att stänga in henne räddade man henne kanhända från ett ännu värre öde; ty hvad kunde man ej vänta sig af en varelse som trotsade alle lagar, all myndighet? Naturligtvis skickades spanare ut i alla riktningar, till de närmaste jernvägsstationerna och de angränsande