Göteborgsposten – 7 juli 1871, sida 2

skande blick i hans ansigte, liksom ville hon läsa hans tankar. — Huru visste ni att det var mitt? ... då ... adressen ... — Jag såg er tappa det då jag lemnade skolan, men ni gick så fort, miss Pomeroy, att jag hade svårt hinna upp er utan att springa. Hon tvekade ett ögonblick. Han hade naturligtvis sett adressen och hon tänkte att hon borde gifva honom någon förklaring, för att ej hans misstankar skulle väckas. — Jag förmodar ni gissade hvems initialer dessa äro? sade hon pekande på adressen; men i hennes sätt låg ej den vanliga säkerheten, såsom Miles sedermera erinrade sig: det var förvirradt, och hon vände ögonen ifrån honom då hon talade. — Jag har skrifvit till en dame om Mary Hind, fortfor hon. Jag hoppas att kunna skaffa henne en plats, men ... af många skäl ... ville jag att denna dame ej skulle adressera något bref till mig. Detta bref är också adresseradt till Mary sjelf. — Jag hoppas att hon erhåller platsen, miss Pomeroy. Har ni skickat mitt betyg? — Ja. — Vet ni någonting om denna dame? Hvad är hennes namn? — Jag känner ingenting om henne. Hon är utländing, svarade Maud hastigt halkande öfver den andra frågan. Om Mary får platsen skall hon helt och hållet ha er att tacka derför, mr Miles... Jag hoppas att hon skall