Göteborgsposten – 4 juli 1871, sida 2

— Gerna, miss Pomeroy. Hvart har hon tagit vägen? — Till en tant i Bristol. Alltsedan hennes mor dog har hon, som ni vet, ej haft något hem här. — Hvad kan jag göra, miss Pomeroy? Lady UHerrieson gifver henne orlofssedel förmodar jag? — Ej en sådan som Mary förtjenar, ej en sådan som jag tror kan förskaffa henne en god plats. Mamma liter naturligtvis leda sig af sir Andrew. De tala båda om den oskyldiga söndagspromenaden som om den vore det största brott. John Miles rodnade ända till hårfästet, men yttrade djerft: — Promenadon i och för sig var oskyldig nog, men vi måste vara rättvisa, miss Pomeroy. Olydnad mot en direkt befallning är, om ej det största brott dock helt visst en ganska allvarsam förseelse för en tjenande. — Jag vet att ni anser olydnad vara en mycket allvarsam förseelse för hvem som helst, sade hon hastigt. Vi böra alla göra presist hvad vi blifvit tillsagda att göra af dem som slumpen gifvit någon myndighet öfver oss. Men då orättvisa och tyranni råda, är det ej alltid lätt att böja hufvudet under oket. John stod tyst en stund, men svarade derefter: (Forts.)