Göteborgsposten – 4 juli 1871, sida 2

med mindre förbehållsamhet än hon iakttagit mot någon annan mensklig varelse, och det var med bedröfoclso hon fann sig nödsakad att afstå detta privilegium. Nu talade hon sällan till honom med samma öppenhet som i gamla tider. Do träffades i byn och kunde samtala om en eller annan gammal qvinnas materiella behof. Under dessa samtal visade sig alltid den stackars Miles minst till sin fördel just derföre att han var så angeligen att ej förråda sina känslor, ty han var tillfölje deraf mera tvungen i sitt sätt mot miss Pomeroy än han var mot någon annan ung dame. Ia dag inträffado dock en omständighet som gjorde att Maud beslöt vända sig till adjunkten för att söka bjelp. Hennes kammarjungfru, för hvilken hon hyste verklig tillgifvenhet och som gått i John Miles skola, hade nyss blifvit afskedad af sir Andrew för en förseelse som hon begått. Hon hade tvärtemot uttryckliga ordres, hvarigenom alla byns innevånare voro förbjudna att inträda i parken, en Söndags eftermiddag infört en hop gossar och flickor dit hvilka upptäckts af sir Andrew. Han var en man som satte en ära i att aldrig förlåta ett felsteg hos en tjenande. Förgäfves medlade Maud, förgäfves bönföll hon: Mary Hind måste flytta samma dag. Ett par dagar senare träffade miss Pomeroy John Miles i byn. Hon stannade för att tala med honom. — Den stackars Mary har måst flytta, mr Miles Jag gjorde allt hvad jag kunde, men det tjenade till intet, Min afsigt är nu att skaffa henne on god plats, och ni som kände henne i skolan, som vet hvilken i grund