Göteborgsposten – 4 juli 1871, sida 1

— 2 jande), ty annars kunde hända att det bolag som vill anlägga Sala-Köping banan erbhölle konvention först; br Berling var af samma åsigt och framhöll Stockholms-intresset hotadt af Göteborgs-intresset (Sala-Köping banan). För uppskof röstade 18, för sakens företagande nu 65 — och dermed var enligt hr Bohrlings antydan ådagalagdt att fullmäktige voro fullt inne i frågan. Derefter tvistades en stund om föredragningssättet; men så beslöts att vilkoren för räntegarantien skulle pröfvas före sjelfva garantifrågan, och med 49 röster mot 39 beslöts denna behandlingsordning — och så började diskussionen, som naturligtvis omfattade både vilkoren och garantien. Att denna skulle af flertalet beviljas, framgick snart af diskussionen, De som utförligt bekämpade garantien, på grund af olika skäl, voro först och främst fåtaliga; å andra sidan gjorde man sig ej synnerlig möda att till vederläggning upptaga kardinalskälen, utan yttrade sig företrädesvis om banans stora vigt för hufvudstaden. IIr Sjöberg bestridde fullmäktiges befogenhet att bevilja garantien, och yrkade dertöre afslag. IIäradshöfd. Carlen åter ansåg dem teoretiskt obefogade, men praktiskt befogade att lemna garantien; han talade vidare om befintliga auxiliärskäl, men bestridde på det bestämdaste att denna bana var hänförlig under rubriken Ågemensamma angelägenheter; bestridde likaledes att den var för hela staden nyttig, utan blott för de grosshandlare som bedrefvo jernexport och ett fåtal andra köpmän; bestridde att i de orter, genom hvilka banan skulle gå, visat sig för den ett så stort intresse, och erinrade att då aktieteckningen till denna bana tillvägabringades, så skedde det i afsigt att 1870 års riksdagsbeslut om Salabanan skulle falla. Afslag således. Den flitigaste förespråkaren för banan var revisionssekreteraren Lindhagen, den frasrikaste var deremot apotekaren Ahlström, som, i likhet med medicinalrådet Wistrand ansåg att hufvudstadens handel och industri voro i aftynande ett påstående som dock bestriddes af hr Wallenberg, anseende att på detta område vore omdömena af en läkare och en apotekare icke tillfyllestgörande. Hr Ahlström ansåg för öfrigt, avt när hufvudstaden begått det stora misstaget att understödja sammanbindningsbanan, som endastskulle tillskynda hutvudstaden förlust, så borde den nu göra allt för att erhålla en bana som blef det mest lönande företag. Fabrikör Svanberg uttalade också lifliga sympatier för banan och hoppades att om, såsom från motsidan blitvit påstådt, fullmäktige ej vore befogade bifalla räntegarantien, så skulle ju den frågan pröfvas af K. M:t, som nog rättade beslutet om det vore felaktigt. Resultatet af den långa öfverläggningen, som ej slutade förr än efter kl. 1 på natten, blet att räntegarantien beviljades med 64 röster mot 16, som voterade för afslag. Den stora röstmajoriteten uppnåddes derigenom, att af de 34 stadsfullmäktige, som äro aftiecqare i Bergslagsbanan, röstade de flesta för räntegarantien. Grannlaga var det bestämdt icke; tvifvelaktigt ock om det ens är fullt lagligt. Otvitvelaktigt är att de i egenskap af fullmäktige medverkat till en åtgärd eom skall bereda dem en direkt fördel. Skulle det nu fattade beslutet blifva beståndande och banan blifva byggd, så skall det icke dröja länge förr än det blir uppenbart att Jernvågens nuvarande läge är olämpligt; antingen måste den återigen flyttas (den kostar nu staden 1!mill. riksdaler) eller ock måste jernvägen, såsom he Wallenberg erinrade om, erhålla en annan riktning och dragas till jernvågen, med en ytterligare kostnad af ett par millioner rdr. Vöjligen skall man påyrka att stora vartvet användes till jernvåg. I så fall uppoffras minst en mill. rdr vid nuvarande jernvågens försäljning; åtskilliga hundratusen rdr erfordras till Varfvets ordnande för jernvåg, och den inkomst som staden kan erhålla i arrende för Varfvet går till det mesta förlorad. Besynnerligt nog bar under behandlingen af bergslagsbanan allt ordande om rogårds-intresset tystnat. Saknar det då all grund? Visst icke. Då banan från Thureberg blir dragen öfver Almar-Stäke, och det måste ske — kommer den straxt i beröring med Tibble gästgifvargård 3 mantal, Wallby, Skälsta, Brogård, Lejondal och Lindormsnäs, sammanlagdt omkring 26 mantal — hvilka samtlige gårdar egas al grelve Eric Sparre; vidaro i beröring med Ådön, Stora och Lilla Säbyholm som egas af grefve Sparres syskonbarn och frih. Bildts lå ägtingar r derjemte, och