Göteborgsposten – 4 juli 1871, sida 1

nes karakter mycket noga. Mod hvad resultat återstår att se. John Miles var tjugoåtta år gammal. En mera allvarlig, nitisk man i sitt kall skulle man knappast kunna finna, ej heller en man begåfvad med mera passande egenskaper för att finna väg till sina församlingsbors hjertan. Hans klara goda förstånd både på predikstolen, der han hade sin egna predikometod, och utom predikstolen, der han alltid var villig att lyssna på argumenter, gjorde honom till en särdeles nyttig rådgifvare för männen, hvilka ofta kommo för att inhemta hans mening rörande någon rerldslig fråga. Hans städse öppna deltagande och den egenskapen hos honom att han ej ständigt sökte leta upp fel (denna snara för nitiska landtprester hvilken mer än något annat tröttar ut tålamodet och förtager verkan af var en välkommen gäst bland qvinnorna. Det var mer in högaktning, de hyste en verklig tillgifvenhet för John Miles. Och under det de i andliga ämnen hade honom till sin ledstjerna, hyste de i verldsligt afseende ett slags medömkan med honom. Det var synd, tyckte de, att han ej hade en hustru. Men det var ej sannolikt att han skulle komma att gifta sig, af skäl som vi straxt skola få se. Hans hushåll sköttes af cn liten knubbig flicka, i dagligt tal kallad Lisa, hvilken afgudade sin husbonde och brukade gifva sorgliga skildringar af hans ensliga lif under de långa vinterqvällarne, sedan aftonskolorna blifvit stängda och då han ej hade en vlefvande själ att tala med. Men han sjelf beklagade sig ej; om han hade