Göteborgsposten – 4 juli 1871, sida 1

— Ä— Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 30 Juni. Vågar jag ännu en gång orda om den Stockholmska bergslagsbanan? Jag skulle ej dermed besvära er, om man icke räknat ut, att i fall den kommer till stånd, så skall en annan bana, nemligen Salu-Köpingbanan, blifva till stoft och aska, och dertill bör den förvandlas; ty här har man räknat ut, att annars kommer den att ytterligare öka jerntillförseln i Göteborg och minska jernexporten härifrån — och det vore illa. I går afton utkämpades den stora frågan hos stadsfullmäktige — den om räntegarantion. Annars installa sig sällan öfver några h femtio vid stadsfullmäktiges sammankomster sommartiden. Nu åter mötte några och åttio. Dessutom hade flera åhörare än vid något sammanträde tillförene infunnit sig, och bland dem undertecknad, hvilket han räknar sig till förtjenst. Bergslagsbanans mälsmän hade ansträngt sig till det yttersta för att vinna seger. D9 hade gjort allt som i deras makt stod för att bevisa denna banas gagnelighet för hufvudstaden — en temligen lätt uppgift, ty det är otvifvelaktigt, att så vida en jernvägsanläggning icke börjar, fortsättes och ledes igenom ofruktbara ödemarker, så skall den medföra nytta åtminstone för den punkt der banan slutar, Oberäknadt åtskilliga ledande och insända tidningsartiklar i den vigtiga frågan, i hvilka det bevisades som egentligen icke behöfde bevisas, men åter det med endast lätt hand berördes, eller alls icke berördes, som hade bort fullständigt utredas, medföljde tre af stadens tidningar, dagen före den stora drabbningen hos fullmäktige en till det yttre vackert utstyrd broschyr med rubriken: Bergslagsbanan. Några erinringar mot offentligen gjorda invändningar mot Stockholms räntegaranti. Den börjar med följande ord, i hvilken ligger en mera vacker än korrekt tanke: I hela Sverige har ingen jernväg haft att glädja sig åt ett så lifligt intresse som bergslagsbanan. Denna tirad får dock icke tagas strängt etter orden. Banan beräknas skola kosta 8 mill. rdr; noga räknadt äro icke 2 2 mill. rdr tecknade, hvilket just icke vittnar om så lifligt intresse; af denna summa äro 190,000 rdr tecknade af kommuner, hvilka inbetalt något kontant, eller aflemnat några förbindelser; vidare äro 120,000 rdr tecknade af enskilda, som icke heller fullgjort hvad de åtagit sig, och slutligen har visserligen Westerås stadsfullmäktige tecknat aktier för 200,000 rdr, men de öfrige landskommunerna genom hvilka banan skall gå ha endast tecknat sig för 6 å 700,000 rdr. Intresset är alltså i realiteten, när man talar om hela Sverige, temligen modereradt. Men icke heller i den nyssnämnde broschyren — som antagligen skulle anses som sista smörjelsen — behandlas stadsfullmäktiges befogenhet att lemna den påfordrade räntegarantien annorlunda än i förbigående. Deri säges helt knapphändigt, att hr Wallenbergs farhägor för Stockholms stads borgensförbindelse Åsyres mer välmenande än befogade samt alldeles icke grundade på verklighet; men hr W:s bestämda påstående att kommunalförfattningen för Stockholms stad icks berättigar fullmäktige ikläda kommunen någon borgensförbindelse, törbigås af den hurtige broschyrförtattaren, som för ötrigt expedierar protestanternas uttalande att räntegarantien är juridiskt orätt, helt enkelt dermed att regeringen redan hos oss mångfaldiga gångerjstadfästat kommuners och landstings delaktighet i jernvägsföretag, hvarigenom frågans juridiska del längesedan är afgjord, dervid likvisst förtiges att denna Ådelaktighet varit af dilekt beskaslenhet och sörvärtead medelst anslag eller aktieteckning, men icke medelst borgen såsom här ifrägasättes. I detta skick stod saken, då stadsfullmäktige i går afton sammanträdde. Då ärendet föredrogs yrkade kommersrådet Sjöberg uppskof med sakens afgörande till sammanträdet i Oktober. Fullmäktige hade haft för kort tid att sätta sig in i frågan och den befintliga utredningen var ej tilltredsställande. Revisionssekreteraren Lindhagen motsatte sig uppskofvet. Man måste skynda med frågans afgörande (— räntegarantiens bevil