Göteborgsposten – 3 juli 1871, sida 1

knytas. Vi kunna icke gilla, ännu mindre beundra dessa underliga satser. Vi tro i lika hög grad som vår norske kollega att jemförelsevis litet beror på formen — och en lag utgör dock i verkligheten ej annat än en form — utan det mesta på den anda, som lefver inom densamma. Men formens, d. v. här säga lagens, vigt får derför icke förbises. Om vi tänka oss något af den skandinaviska halföns länder anfallet af en fiende, torde det vara absolut nödvändigt för den fältherre, som skall uppgöra försvarsplanen, att kunna beräkna det mått af stridskrafter, hvilka ur det ena landet få dragas in i det andra. Sveriges krigsminister har ock i sitt förtjenstfulla förslag till ny armåorganisation antagit att on norsk hjelpkår på 20,000 man komme att bistå oss, när ett mot de förenade rikena ernadt hugg först träffar vårt land, och säkerligen skulle en norsk försvarsplan kunna påräkna det dubbla antalet svenska bundsförvandteer, i fall dessa förpligtelser blefve kontraktsenligt ordnade. Troligt är nu visserligen att vid verklig fara dessa kontingenter skulle mångfaldigas, men vid planens uppgörande liksom i stridens ögonblick äro bataljoner af soldater bättre än millioner af sympatier, som möjligen kunna öfvergå till handling, men också lika gerna kunna stanna qvar såsom välönsknipgar inom hjertats tysta kamrar. En åsigt sådan som den Norsk Folkeblad uttalat står emellertid icke enstaka inom norska pressen. För någon tid sedan yttrade norska Aftenbladet i fråga om de unionella förhållandena följande märkliga ord: Ju färre de reglerande bestämmelserna äro, ju mera de öfverlemnas åt hvartdera rikets fria vilja, och ju mera föreningsbandets trådar bestå i den ömsesidiga öfvertygelsen om gemensamma intressen, desto mera nöjd skall hvardera af de kontraherande parterna vara med sin lott. Vi kunna för vår del icke finna någon annan skilnad mellan de båda tidningarnes uttalanden än att ÅNorsk Folkeblads utmärker sig för mera lyrisk stämning och högre poetisk slykt. Innebållet, åsigten att ett kontrakt är bättre ju mindre det kontraherar, är gemensamt för dem båda. Man har talat så mycket äfven i de senaste dagarne om att det misstroende, som förefunnits mellan svensk och norrman, nu är för alltid lyktadt. Må man visa detta i handling, ej blott i ord! Må vi gemensamt med allvar taga ihop med den unionella försvarsfrågan, som ju är vigtig för oss båda. Och så mycket, större skäl finnes för att Norge dertill må vara villigt, som den skandinaviska halföns Achilleshäl egentligen tillhör vår norsko tvillingbroder. Den nämnes på geograflskt språk — Varangerfjorden.