Göteborgsposten – 30 juni 1871, sida 1

timmar, från klockan tre till fem, då ni alltid skall finna mig hemma. Vår väg ligger tydligt utstakad för oss. Vi måsto bedja Gud om tålamod. Er Grace. Sedan Henry Little läst och noga öfvervägt detta bref, fick han nytt mod, och efter ett par timmars öfverläggning skref han följande svar: Min egen älskade Grace! Jag gillar ert uppförande och välsignar er. De omständigheter i hvilka vi befinna oss äro svåra men ej förtviflade. Vi ha haft det värre än vi nu ha det. Jag delar er mening att vår väg ligger tydligt utstakad; hvad vi ha att göra; eftersom jag förstår saken, är blott att afvakta en illa skadad uslings död. Nåväl, kärlek och ett rent samvete skola säkert sätta oss i stånd att öfverlefva en skurk, hvars ryggmärg är skadad och hvars samvete måste gnaga honom. Er Henry. För alt göra Grace till viljos stanade syster Gratiosa qvar i Woodbino Villa. Hon var alltid närvarande då något samtal egde aum mellan Coventry och Grace. Little blidkade henne genom att gifva henne penningar, när helst hon nämnde någon som var i nödställd belägenhet. IIon började hysa medömkan med denne stackars syndare som var så färdig att tömma sin börs i hennes hand för kristliga ändamål. Och så gingo dagarne. Raby hade fått i sitt hufvud