Göteborgsposten – 30 juni 1871, sida 1

A D — ——-— tw-ä— Men, invänder man sannolikt, samma företeelser visa sig inom alla representativa församlingar, — Ja, fullkomligt riktigt, och det är just dit jag velat komma. Tag behörig hänsyn till de mycket olika grader af politisk och medborgerlig bildning hvarpå våra folkombud rölverhutvudtaget befinna sig; vidare till de många olika intressen som leda — och ofta missleda — dem; dernäst till dessa fördomar som de ärft, eller som ympats på dem, och tag slutligen i betraktande att hos de mindre bildade ej sällan spåras ett sannolikt på afund grundadt agg mot de mera bildade — och man bör glädja sig öfver att oaktadt dessa missförhållanden ändå så pass många välbetänkta och för fosterlandet gagnande beslut vid hvarje riksdag fattas som förhållandet verkligen är — under det att man äfven måste beklaga de beslut som gått i motsatt riktning; men i afseende på dessa bör man trösta sig med den tanken, att misstagen skola rättas och blifva rättade, i den mån en bättre upplysning sprides äfven bland massan af riksdagsmännen. Den enligt grundlagarne konstititutionsutskottet åliggande skyldigheten att granska statsrådsprotokollerna fullgjordes i år lika lätt at utskottet, som granskningen utföll tillfredsställande för konungens ansvariga rådgifvare. Till en misshaglig ministår sändes icke silkessnöret inlindadt i dechargebetänkandet ; den diskuteras eller voteras ihjäl af den ena eller andra kammaren eller af begge. Ministeren De Geer var visst icke impopulär, den var tvärtom i besittning af alltför stor aktning — det kan ock vara ett fel — och den gjordes misshaglig. Herodes och Pilatus blefvo till den ändan vänner, och ministeren De Geer, som suttit allt för länge vid styret, föll, trots den decharge som konstitutionsutskottet förordat och riksdagen beviljat. Den nuvarande ministören står långt ifrån så högt i opinionen som dess företrädare, och kan icke heller derpå göra anspråk, men den eger den stora fördelen att vara ny och representationens ledare ha ingenting emot om den betraktar sig såsom expektativ, blott den ej gör anspråk på att anses såsom rotfast. Konstitutionsutskottet fann icke skäl att göra gemensam sak med hr A. Hedin i anledning af utrikesstatsministerns bekanta åtgärd att i Berlin ursäkta några i Posttidningen förekommande uttryck. Inom utskottet hade man troligen ingen smak för den som till grefve Wachtmeisters efterträdare var påtänkt och hvilken, kallad till chef för Sveriges utrikesärender, till vederlag härtföre ej kunnat undgå att vid sändebudsplatser i utlandet anställa personer, hvilka önska en ny verkningskrets, men hvilken man å andra sidan alls icke vill att de skola intaga. Om civilministern icke varit i åtnjutande af konstitutionsutskottets bevågenhet, så hade han ganska lätt kunnat prickas för några åtgärder, hvilka, om stämningen varit oblid, tvifvelsutan skulle rubricerats som egenmäktiga, icko fullt konstitutionella eller något dylikt. Vid 1870 års riksdag begärde K. M:t, på styrelsens för statens jernvägar framställning, ett anslag för anskaffande af behöflig materiel vid Nordvestra stambanan; men i statsutskottet fanns inga inflytelserika målsmän för ökad materiel vid den banan, och utskottets afstyrkande bordlades af riksdagen. Många representanter trodde sig dermed hafva räddat den begärda summan. Men under frågans diskuterande hade likvisst bevisats, och det blef sedan än mera uppenbart, att riksdagens nyssnämnda beslut endast var en skonbar bespariog som minskade trafikinkomsten. Den antydda räddningen innebar derföre en grof mieshushållning, jemförlig med den hvartill en landtman gjorde sig skyldig, hvilken, hugnad med en rik gröda, ej sörsedde sig med tillräckligt många dragare och äkdon för grödans transport. Civilministern föreslog och K. M:t samtyckte dertill, att ett vida högre belopp än det som några månader förut förgäfves begärts af riksdagen, skulle af de inlytande trafikmedlen få användas till anskafande af den erforderliga materielen. Konstiutionsutskottet vid sistförlidne riksdag läste naturligtvis äfven detta regeringens beslut --ir Hierta likaledes, som riksdagen förut suttit statsutskottet och då varit med om den anydda räddningeåtgärden. Men nu befanns ivilministern hafva rätt försarit; hans åtgärd emnades af riksdagen oanmärkt. Konstitutionsutskottets bevågenhet stannade icke dervid. Vid 1870 års riksdag besärdes alt en ny jernvägsstation ä södra stamvanan — om jag icke irrar mig, vid Kitleerg, mellan Ousby och Elmhult — skulle nrättas: den ansågs i orten så behöflig. att