Göteborgsposten – 29 juni 1871, sida 1

Han sam efter kistan och ställde den vid Ransomes fötter. Ransomo försökto öppna kistan, men kunde ej. Der funnos dock lufthål och ett finger stack fortfarande ut — som ett slags signal utan tvifvel. — Är ni lofvande eller död? skrek Ransome. — Släpp mig ut skall ni få se, svarades inifrån kistan. Little hade sin yxa på sig och började arbeta på att öppna kistan. Det lyckades slutligen och man upptäckte en man sittande hophukad med knäna upp under hakan. , De hjelpte upp honom och Ransome lit höra ett rop af tillfredsställelse. — Himlen vare lofvad! sade han. Låt mig skaka hand med or, gamle gosse. Åh, hvad jag är glad. Jag har sörjt er, men jag borde ha förstått att ni skulle finna ett medel att rädda er ur er kritiska belägenhet. Mr Little, detta är Shifty sjelf. Var god tag hans arm; han är stark som jern och slipprig som en ål. — Jag har en gång varit sådan ni nu beskrifver mig, mr Ransome, svarade Shifty med en röst som plötsligt blef lika svag som hans kropp; men denna rysliga natt har förändrat mig. På ett underbart sätt räddad från tillintetgörelse har jag afsvurit mina villfarelser och gifvit mig sjelf ett heligt löfte att föra en ny vandel. För mig till en prest, att jag må bekänna och ångra; låt mig sedan få den äran att såsom extra konstapel arbeta under ert befäl och biträda er, mina herrar, i ert kristliga och barmhertiga förehafvande. Låt mig gå omkring i ert sällskap, gentlemän, och lätta andras lidanden såsom ni lättat mitt.