kom till en etorartad sädesqvarn, der han fann alla kranar i verksamhet för upphissande af spanmålssåäckarne från nedra till andra väningen, hvilket bevisade att mjölvaren ej ansåg nedra våningen rätt säker. Nästa ställe Ransome kom till var Fox Farm: Farmen stod i dörren till sitt hus och omtalade för Ransome att han nyss varit vid reservoiren och sett på remnan, men trodde ej att det vore någon fara för handen; han hade följaktligen låtit allt sitt folk gå till sängs, Ransome var snart uppe vid dammen och sedan han lemnat sin häst åt en liten gosse, gick han ner för att taga remnan i dammbanken i skärskådande och höra efter hvad man hade för åsigt om densamma. Der stodo åtskilliga arbetare samlade, en intelligent farmer vid namn Ives, och mr Mountsin, en af de entreprenörer som byggt dammen. Mr Mountain anmärkte att remnan var fullkomligt torr, ett bevis på att det ej vore någon fara. — Ja, sade Ives, men den har blifvit större på on stund; jag kan föra min hand in i den nu. Si — Huru kan ni förklara det? frågade Ransome entreprenören. Monntain svarade att det kom sig af bankens sättning, — Det är ingen fara, mr Ransome, tro mig. — Nåväl, sir, sade Ransome, jag är ej någon man af facket, men jag har fått ögon, och jag ser stt vattnet är mycket högt och trycker på mot den svaga delen, Skulle ni vilja öppna slussrören ?