Göteborgsposten – 19 juni 1871, sida 2

MEN, 101 all tiIuntetgorå desså orattvidor och sSkålla seger åt rätten, vädjat till makten, endast gjort detta, derför att rättens och rättvisans ständiga motståndare sjelfva öfverflyttat striden på våldets område, och derför att det dessutom, sedan mått och steg upprepade gånger gagnlöst tagits hos angriparne, icke kunde hos någon vara tvifvel underkastadt, att endast våldet skulle ha nödsakat reaktionen till att gifva efter för Kommunenrättvisa anspråk; I betraktande deraf, att det under dessa omständigheter är uppenbart, att mördarena icke finnas på den sida, der man icke drager i betänkande att använda de nedrigaste och längst gående medel för att för alltid qväfva försöken att återvinna den förlorade rätten — . Förklarar Ärbetarnes internationala förening, församlad till en kongress, att hon protesterar mot de lögnaktiga beskyllningar och de onda upphetsningar, som utgått från hr Dumortier, och hon högtidligen och med hänförelse lemnar sitt bifall ät Kommunen i Paris, som för ögonblicket är besegrad, i det föreningen erkänner, att denna Kommun gjort sig väl förtjent af hela menskligheten, och att de, som stredo för densamma, ha rätt till alla behjertade mäns aktning och sympati. I Schweiz har Internationale likaledes med den största djerfhet eller otroligaste fanatism förklarat sig för Kommunen i Paris. Journal de Gentve anför flera bevis härpå, bl. a. en adress, som den romaniska afdelningens tredje kongress tillställde Kommunen under d. 17 Maj. Å samma kongress antogs en resolution af det innehåll, att endast arbetarne ha rätt att stå i spetsen för ett lands rege ring, och att denna rätt var höjd öfver all diskussion, hvaraf man finner, att -Internationale konkurrerar med den påfliga ofelbarheten. — Från Montreux har, enligt ÅJournal de Lausanne, utsändis ett tryckt upprop till arbetarne, i hvilket de uppmanas till att i massa inträda i ÅÄInternationale och der löfte gifves dem om, att en vedergällningens dag skall komma för den orätt, som de enligt sitt förmenande lidit af de rika. De båda tidningarne törorda, att alla partier i Schweiz skola förena sig emot dem, som göra gemensam sak med mordbrännarne i Paris. LInternationale? har äfven utfärdat ett manitest, hvilket blifvit uppläst å några af de möten som hemligen hållits i Paris sedan ordningen der återupprättats. I nämnde manitest söker sällskapet försvara de senaste tilldragelserna och säger bl. a. att Paris, krossadt al reaktionens janitscharer af alla slag, hade rättighet att begrafva sig sjelf under sina egna ruiner under ropet: Lofve kommunen! lefve den sociala republiken!Det är uppenbart att en rörelse verkligen pågår i Lyon, Marseille och andra städer i södra Frankrike, samt att LInternationale ötvertagit ledningen af hela denna sak. Äfven i Paris har man sett yttringar af den pågående rörelsen. På husknutarne vid Boulevard Richard Lenoir voro i förra veckan uppklistrade fem tryckta proklamationer af följande innehåll: Frihet, Jemnlikhet. I framatskridandets och mensklighetens namn protestera vi så kraftigt vi förmå mot sabelbärarnes grymheter. Vi förklara att vi genom alla de medel som stå oss till buds skola hämnas våra mördade bröder. Hämndkomiten. En allmän europeisk subskription håller på att åvägabringas, och så snart tillräckliga medel hunnit insamlas väntas LInternationale komma att börja sina operationer i stor skala. Ett brel, som man hittat från en medlem a! Londonerföreningen till en vän i Paris, är rätt intressant, alldenstund man deraf kan få ett begrepp om I,uternationales inre verksamhet. Brefskrifvaren yttrar: -Huru gär det för medlemmarne derborta? Här kunna vi ej närma oss dignitärerna. De ville skicka mig med ett uppdrag till Paris, men hvad jag såg af herrarnes duglighet der under belägringen söranledde mig att atbåja äran. Den arma franska grenen är här föraktad. Om ni endast kunde höra huru man öppet talar om den. Ena dagen var det en rapport trån Varlin, Cluseret eller någon annan som satte oss i godt lynne och våra delegerade beslöto resa till Paris. Så kom en annan berättelse om er brydsamma belägenhet, och om Hlourenss och Duvals död; man stoppade då genast till pungen och vi lemnade Cluseret och la Cecilia åt sitt öde. Det enda som nu behötde göras är att låta verlden veta att vi existera och äro mäktisa, Beständigt erhåller man sålunda detaljer röraude organisationen af denna förening, som i verkligheten först under de sista fyra eller tem åren nått sin utveckling och blifvit fullständigt organiserad; ännu är den knappast tillräckligt gammal och mäktig för att börja utföra sitt program att afskaffa — for det första alla religionbekännelser, för det andra samiljebanden, tör det tredje egendomen, för det tjerde arfsrätten, för det femte de nationella banden. Men den hastighet hvarmed föreningen vinner utbredning och utsträcker sin verksamhet till alla länder antyder att den dag ej är långt aflägsen då den djerft skall förkunna sina satser. Det berättas äfven att i Kina och Indien finnes en förening som kallar sig Det himmelska och jordiska broder-förbundet, och som hyllar samma program. Antalet af LInternationales medlemmar i Englana försäkras uppgå till 95,000, med ett kapital af 1700 pund sterl. I Amerika räknar den nationella arbetareföreningen, hvilken förenat sig med Lluternationale, 800,000 medlemmar; men föreningens styrka är i Tyskland, hvarest dess anhängare uppgå till mer än en million. En af koryfcerna i Internationale och äfven medlem af centralkomitön och kommunens råd i Paris var Våsinier, om hvilken Moniteur lemnar följande karakteristik: Våsinier, som en af hans brödert inom Kommunen en gång kallade ett ondt, giftigt djur, är puckelryggig och halt, och dessa kroppslyten i törening med en äregirighet, som icke uppbars af den