Göteborgsposten – 16 juni 1871, sida 1

Detta bref var ett hårdt slag för Little, ott slag som ej mildrades af den ömhet som yttrycktes deri. Hon hade flytt från honom; hon skydde honom. Det var ej Coventry hon flydde, det var han. Djupt nedslagen återvände han hem och öfverlemnade sig i flera dagar åt sin sorg. Men hans kraftiga och spänstiga natur kunde ej längo låta sig uteslutande beherrskas af en venmäktig sorg, den måste ha något slags verksamhet och hämnden tillgreps såsom det enda hvilket återstod honom. Vid denna tidpunkt ansåg han Coventry som ett vilddjur i menniskogestalt hvilket han hade moralisk rätt att tillintetgöra; men alldenstund han ej hade någon laglig rätt dertill måste han utveckla stor list och försigtighet för att nå sitt mål. Han anförtrodde sig ej åt någon, talade ej med någon, men företog sig att på egen hand speja ut hvar Coventry bodde och hurudana hans vanor voro. Han lyckades häri utan ringaste svårighet. Coventry bodde vid en af hufvudgatorna, dinerade alltid på en klubb och återvände hem sent, dervid han tog vägen genom ett par mer afsides liggande gator; en af dessa strök förbi ingången till en trång gård som var föga begagnad. Little skaffade sig, förklädd till arbetare, en noggrann kännedom om denna lokal och fann snart att han hade sin fiende så godt som i sitt våld. Men under det han öfverlade med sig sjelf hvad slags vapen han skulle begagna för att utföra sin hämnd, korsades hans planer af en osynlig motståndare. Denna mot