Göteborgsposten – 15 juni 1871, sida 1

4 — — Inom enskild praktik mest gängse sjukdomar voro i följande ordning: lungkatarrher, diarrher, och lunginflammationer; mindre allmänna voro: halsflusser, dDinfluensa och gastricismer; i spridda fall förekommo: gastriska och nässelfebrar, frossor, rheumatismer och vattenkoppor. Å Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset var sjukantalet d. 11 Juni: på den medicinska afdelningen 57, på den kirurgiska 66 och på barnbördsafdelningen 3, summa 131. Under veckan hade på den medicinska afdelningen inkommit 13. Majornas sjukhus: sjukantalet 21. Under veckan inkomne 5. Å Barnsjukhuset: sjukantalet 26. Å Kurhuset: sjukantalet 26. Under veckan inkomen ingen. Försörjningshusets sjukafdelning var antalet 94, på afdelningen för sinnessjuka 27 och på barnhusafdelningen 4, summa 125. Å Lellsängelset: sjukantalet 2. Å Upidemiska sjukhuset: sjukantalet 7 (koppor). Smörexporten tili England. En insändare anmodar oss meddela, att i ongelska tidningen The Grocer för d. 3 dennes förekommer en uppsats, deri påpekas att af smörexporten från Sverige till England, hvilken uppgår till omkr. 50 tons i veckan, en stor del afgår öfver Göteborg direkte till England, men återstoden skeppas öfver Malmö till Köpenhamn, derifrån detsamma sändes till England såsom dansk produkt. Det tillägges, att så länge en del af det bästa svenska smöret skeppas på detta indirekta sätt kan man aldrig förvänta att detsamma skall bli tillbörligen noteradt i engelska marknaden. Städernas allmänna brandstodsbolag. Måndagen d. 5 d:s öppnades, såsom förut blifvit omnämndt, i Stockholm det sammanträde mellan delegare i ofvannämnda bolag, hvilket hade till syfte att besluta om ett förslag till nytt reglemente, som af dertill utsedde komiterade blifvit uppgjordt. Förhandlingarne vid mötet afslutades först sistl. Måndag efter en vid de flesta punkter särdeles lång och liflig diskussion. Bland de frågor, som utförligt behandlades, var den af komiterade föreslagna bestämmelsen att rättigheten för ny egare af i bolaget brandförsäkrad fastighet till att träda i förra egarens förbindelser till bolaget skulle göras beroende af vissa vilkor, vid hvilkas underlåtande försäkringen skulle, efter förutgånget tillkännnagifvande i allmänna tidningarne, afföras. Med rätta fruktade man emellertid för att en dylik bestämmelse skulle menligt inverka på de i allmänna brandstodsbolaget försäkrade fastigheternas kredit, och stämman stannade derför vid det af hr Abenius föreslagna beslutet att återgå till det i 1828 års reglemente befintliga stadgande härom, så lydande: ÅNy egare af hus, som i bolaget är försäkradt, vare, ifrån den tid han af buset egare blef, till dess afsägelse sker, bolagsman i förra egarens ställe, med de förbindelser, denne ålegat. Stadgandet om den allmänna rättigheten att ingå såsom elegare, i bol-get erhöll efter flera ändringar och jemkningar följande ordalyueise: ÅBerättigade till inträde i bolaget äro egare af hus och byggnader i rikets samtlige städer och i de köpingar, hvilka inför bolagets styrelse styrka, att de ega enahanda stadgar och anstalter till förekommande och hämmande af brand, som böra i städerna finnas — såsom byggnadsoch brandordningar, årliga brandsyner, brandvakt och nödig brandredskap — samt att, till ordnings bibehållande, embetsmyndighet förordnad är. Med hänseende till byggnadernas klassifikation beslöts att reveterade trähus skulle uppflyttas i samma klass som korsvirkeshus (3:e klassen), hvadan 4:e klassen hädanefter kommer att utgöras ensamt af oreveterade trähus. Vidare beslöts: att maximihöjden för försåäkringsbara trähus skall höjas från 36 till 40 fot, att försäkringsoch räkenskapsåret hädanefter skall sammanfalla med kalenderåret samt att försäkringstagare skall från och med sjerde brandstodsäret erlägga en årsafgift, motsvarande en femtedel af inträdesafgiften för ett år, genom hvilket sistnämnda beslut man hoppas att några extraafgifter ej vidare skola behäöfva uttaxeras. En lång debatt uppstod om metoden för bestämmandeaf i bolaget assurerade egendomars försäkt ringsvärde. Den princip, som hittills legat till grund för reglementets bestämmelser i detta afseende, att nemligen ersättningen icke må leda till vinst för egaren utan blott utgöra godtgörelse för hvad verkligen förlorats i penningvärde,. bibehölls. Men genom en förändring i den om detta ämne handlande S:ens redaktion har man sökt bättre träffa riskernas verkliga värde. En bestämmelse, som ur praktisk synpunkt utan tvifvel skall befinnas nyttig, men som i teoretiskt hänseende är egnad ingifva betänkligheter, är den hvilken innehålles i