Göteborgsposten – 15 juni 1871, sida 1

en gång vara klok och beslutsam och älska mig så som lag älskar er. Hvad är verlden för oss? Ni är hela verlden för mig. — Svara honom, Jael, oh, svara honom! — Nej, i sådana saker måste hvarje qvinna svara sör sig sjelf. — oOch jag vill ej höra något annat svar än ert. Derefter kastade han sig på knä för henne, tog henne i sina armar, besvor henne med suckar, tårar och passionerad vältalighet att ha medlidande med dem båda och fly med honom. Hon gjorde ett svagt motstånd, vände sig bort ifrån och lutade sig ömt intill honom ömsom, och fortfarande höll han henne qvar och blef starkare, mera passionerad, mera öfvertalande i samma mån hon blef svagare. Hon tycktes vara nära att gifva vika. Men plötsligt gjorde hon en förtvillad ansträngning. — Låt mig gå, utbrast hon. Jaså, er kärlek är sådan! Med alla mina fel och därskaper är jag trofastare än ni. Ni borde rodna öfver en kärlek som vill vanhedra den qvinna ni älskar! Låt mig gå, sir, säger jag, eller skall jag hata er mera än den usling hvars namn jag bär. Han lät henne genast gå, derefter vände hon sina stolta ögon mot honom med en lång blick af djup men öm förebråelse och flydde snyftande. Han sjönk ner i en stol och höll händerna framför ansigtet. Efter en stund höjde han på hufvudet och märkte att Jael Dence fästade sina allvarliga ögon på honom.