Göteborgsposten – 15 juni 1871, sida 1

— Säg ut er mening, sade han bittert. — Ni är lik alla andra ni tänker endast på er sjelf: det är allt hvad jag har att säga. — Det är mycket ovänligt sagdt af er. Jag tänker för oss båda och hon skall tänka lika med mig i sinom tid. Jag skall komma igen i morgon. Han yttrade detta i fast beslutsam ton, som förebådade en lång och ihärdig strid, hvilken Grace tillochmed i början hade visat sig föga vuxen. Jael gick till sitt rum, väntande att finna henne der lika förkrossad som hon var efter Henrys första besök; men i stället gick den unga damen hastigt af och an på golfvet. Då Jael kom fattade hon dennas hand och yttrade: — Nåväl? — Han kommer igen i morgon. — Är han bedrötfvad? — Nej. — Hvem skulle ha trott att han var så förderfvad. Detta uttryck tycktes Jael vara något öfverdrifvet, ty med all den undervisning hon fått af mrs Little, var hon ännu ej en fullkomlig dame i alla hänseenden, ehuru hon i många var det af naturen. — Låt saken vara glömd, sade hon. Det är ju vanligt att mannen frestar; det tillhör qvinnan att motstå frestelsen. — Och huru ofta skall jag behöfva motstå honom som jag så högt älskar? — Så ofta han ber er bli hans mätress? ty hvilken